5 nätter på gili trawangan gick alldeles för fort. Eric och jag mötte upp Andreas som vi hängt med tidigare under resan. Vi har bott på ett ställe som heter M box, ett väldigt fint och nybyggt hostel för ca 120 SEK per natt med frukost. 

Senaste dagarna har det varit lite molnigt och regnat en del så det har inte blivit så många härliga stranddagar. Men istället har vi roat oss med minigolf, sköldpaddor, ett antal matcher beerpong, soluppgångar och en cykeltur.

Dagen när vi snorklade gick vi upp till nordöstra delen av ön, till turtlepoint där det brukar vara väldigt lätt att se sköldpaddor. Vi hyrde snorkelset för ca 25 kr och simmar sedan ut i vattnet. Redan efter ett par minuter under ytan ser vi en sköldpadda som lugnt och fridfullt simmar omkring i sin egna takt, stannar och äter lite sjögräs, går upp till ytan för att hämta luft och sedan fortsätter simma. Förutom sköldpaddan var det inte någon spektakulär snorkling tyvärr. Mycket döda koraller, inga fina färger och inte speciellt mycket fina fiskar. Vi kände oss nöjda efter att vi fått simma sida vid sida med en sköldpadda.

I måndags åkte jag till Kuta en natt där jag shoppade lite, vilket var ganska osmart då jag endast reser med handbagage som egentligen max får väga 7 kg. Jag shoppade bland annat skor som väger en hel del och sedan lite kläder också. I tisdags kl 9:30 tar jag en moppe-taxi till flygplatsen och när jag ska checka in väger ju min väska ca 10 kg...

Vilket resulterar i att jag egentligen ska betala för att checka in min väska, jag har inte många rupier kvar så jag säger istället till mannen bakom disken att jag kan plocka ur lite saker. Sagt och gjort börjar jag klä på mig nästan alla kläder jag har och några minuter senare så väger väskan helt plötsligt 7 kg.

Det tycker jag var en perfekt lösning på problemet.

På tisdagen lyfter flyget mot Bangkok och runt 17-tiden är jag framme på mitt hotell. De två sista nätterna i Bangkok bokade jag ett hotell med pool på taket och god frukostbuffé. Jag har alltså ett helt eget rum! För första gången på nästan 5 månader sover jag helt ensam i ett rum utan folk som kommer in och stör mitt i natten. Jag måste nog säga att jag aldrig sovit så bra i hela mitt liv! Kl 8:30 vaknade jag upp helt utvilad trots att vi var ute och festade halva natten. 

Jag började dagen med frukost sedan blev det ett dopp i poolen och en massage. Jag passade även på att äta pad Thai till lunch, oj vad jag kommer sakna thaimaten! På eftermiddagen tog jag med mig Eric och Bart till BKK ink tatto för att skaffa mig en ny tatuering. (Se bild längre ner.) Jag måste säga att jag är hur nöjd som helst. Världskartan sitter nu intatuerad på framsidan av mitt högra lår. 

Igår hann vi även med ett besök på en skybar och sedan middag och lite shopping i MBK center. 

Jag har nu lämnat Bangkok och Sydostasien för denna gången och jag kommer sakna detta otroligt mycket. Men istället blir det ett besök i ett nytt land där jag aldrig har varit förut vilket ska bli väldigt spännande. 

surf med ripcurl surf school

Utflykt till Balangan beach

Balangan

Balangan

Solnedgång vid padang beach

17:e maj

17:e maj

Yoga vid lapoint surfcamp i bingin

Sista kväll med surfgänget

Tequilashots såklart!

Avslutade kvällen med Lite bad i poolen

Så flyttade vi till en annan villa i Canggu. Chase the cup är bästa drickspelet någonsin!

Då har ytterligare en hel vecka passerat här nere på Bali. En underbar vecka med massa surf. Efter 5 surflektioner under veckan är jag helt slut i kroppen och alla muskler. En massage passade perfekt som avslut. 

Att surfa var inte riktigt så lätt som vi hade tänkt oss. Efter många kallsupar, en hel del kullerbyttor, några brädor i huvudet och som avslutning lyckas man ju bli bränd av en brännmanet också. Men vad gör det när man fått lära känna underbara människor och haft det hur bra somhelst. Våran surflärare var också helt suveränt duktig på att lära ut. Somsagt så var det inte helt lätt att hålla balansen på brädan och riktigt svårt att ta de stora vågorna lite längre ut så jag försökte hålla mig till de mindre vågorna längre in. Armarna har helt klart fått väldigt mycket träning denna veckan av allt paddlande när man ska ta sig ut över alla vågor. Jag måste säga att man känner sig riktigt cool när man paddlar och sedan paddlar ännu fortare, ställer sig upp på brädan och sedan bara glider man på vågen ända in mot stranden. Sedan kollar man på alla balineser som är proffs på att surfa och då känner man sig inte lika cool längre haha...

 Vi har bott i en villa i Bingin där det är väldigt lugnt och skönt, men nästan varje morgon har vi gått upp kl 6 för att käka frukost och åka upp till Legian där vi surfat varje dag. Vi har även hunnit med och fira Norges nationaldag 17:e maj med massa olika lekar och drickspel. På våran vilodag i fredags hyrde vi moppe och körde runt i området, till två olika stränder och avslutade dagen på en mysig liten restaurang med utsikt över havet och den fantastiska solnedgången. I söndags avslutade vi surfveckan med en riktigt bra utekväll på Single fins som är typ det enda stället att festa på nere vid Uluwatu, det blev mycket dans och några tequilashots och även bad i poolen när vi kom tillbaka till villan kl 3 mitt i natten. En lyckad kväll helt enkelt.

I måndags när vi käkat vår sista frukost i villa Kanda hill och sagt hej då till alla surfare tog Eric och jag en taxi upp till Canggu igen. Eric har ett par kompisar som hyrt en villa tillsammans så ytterligare en gång flyttar vi från en superfin villa till en annan. Vi har sovit där 2 nätter och haft två riktigt lyckade fester. 

Nu är det iallafall slut på det lyxiga villa-livet och dags att återgå till hostel-livet. 

Idag har vi alltså lämnat Canggu och istället tagit oss vidare till Gili trawangan. En liten fin paradis ö utan bilar och vägar här har vi tänkt att spendera ett par nätter.

Tyvärr så är wi-fi på vårt hostel återigen det sämsta ever så inga bilder till detta inlägget ikväll...

Som jag nämnde i förra inlägget skulle vi ha surfat förra veckan men saker blir ju sällan som man tänkt sig så det blev inget med det... Det var väldigt dåligt med information angående surflektionen så vi bestämde oss helt enkelt för att skippa den.

Dessutom var alla bäddar fullbokade på Canggu Beach hostel denna natten. Så jag och några andra svenskar sitter o letar efter annat boende för de kommande nätterna. Då kommer vi istället på den briljanta idén att hyra en villa/lägenhet eller liknande! Sagt och gjort 4 timmar senare kliver vi innanför dörren till en jättefin lägenhet med två sovrum, tre badrum, ett kök, vardagsrum, pool och rooftop. Lyckan är gjord. Vi uppdaterar oss från backpackers till flashpackers.

Om man bor i lägenhet med rooftop är de ju klart man måste ha lite fest. Vi bjuder in ett 30 tal personer men jag tror det är många fler än så, ryktet om fest spred sig tydligen vidare haha. Bra musik, bad i poolen, en blandning av härliga människor, några krossade glas och lite klagomål från grannar sammanfattar kvällen väldigt bra. Men runt klockan 2 kommer personalen och knackar på dörren så det är bara att kasta ut allt folk och festen är tyvärr över.

Dagen efter sover vi ganska länge, vi käkar lunch, badar i poolen och bara chillar hela dagen. Det finns så mycket god, bra och nyttig mat här. Hela Canggu är väldigt mycket inriktat på hälsosam kost. Och nästan alla i denna staden surfar. Stämningen är underbar i hela staden. Det enda dåliga med Canggu är att man bör ha moppe om man ska ta sig någonstans. För avstånden är ganska långa, taxi är väldigt dyrt och på grund av taxi-maffian går det inte att använda sig av Über.

Efter två nätter i vår lägenhet flyttar vi till ett annat ställe som heter Villa Tulla. Det ligger mycket mer centralt och är billigare än vår första lägenhet. Även detta stället är väldigt fint. Vi har hittat ett favorit frukost/brunch ställe som heter Crate där vi äter flera dagar. Canggu erbjuder ett väldigt bra uteliv och det måste man ju ta vara på så det blir många festkvällar för vår del. Det är olika barer som gäller varje kväll. 

I lördags åkte vi in till kuta för att festa på Sky garden! En nattklubb med 4 våningar och dans hela natten. Det tog oss ca en timme att ta oss från Canggu till Kuta på grund av trafiken och alla smala vägar där bara en bil kan köra i taget...

Men tillslut kom vi äntligen fram. För 115 000 rupiah (ca 60 SEK) får vi inträde till klubben, buffé mellan kl 17-21 och man får även dricka hur mycket man vill, öl, cider och vodka mixer. Som jag sett fram emot denna buffén speciellt potatismoset! Hur gott somhelst. När vi inte orkar äta mer utnyttjar vi den öppna baren fram till klockan 21, vilket alla andra också gör så kön är extremt lång precis innan de stänger den fria baren. 

Det blir en hel del dans under kvällen. Tyvärr lyckas Eric få ett glas krossat på sin fot så det blir ett litet besök i sjukstugan också såklart. Efter att han har fått sin tå omplåstrad fortsätter vi åter igen att dansa. Klockan 1 börjar headhunters spela som vi alla väntat på. Hela publiken står och hoppar och dansar i lamporna som skiftar i blått, rött och lila. Housemusiken strömmar genom lokalen och golvet dunkar. Där står vi alla och bryr oss inte om hur mycket vi svettas eller vad klockan är eller något annat heller för den delen. Det är vi, dansgolvet och musiken, bara vi i vår egna värld.

I måndags sa Eric och jag hejdå till Andreas och Fredric. Vi åkte från en fin villa till en annan fin villa. Vi checkade nämligen in på Lapoint surfcamp i Bingin och igår hade vi alltså vår första surflektion. Jag kan ju säga att både Eric och jag redan är proffs. Okej det var en liten överdrift kanske men i slutet av veckan ska vi förhoppningsvis klara av att stå upp på brädan och ta lite vågor utan att se ut som idioter.

Villa nummer 1

Andreas och Eric fixar drinkar inför vår villafest

Villafest

Nyttig smoothie på betelnut Café

Badrummet i villa nummer 2, så fint!

Killarna var ute och körde moppe och krachade ner i leran i ett risfält, tummen upp! 👍

Glatt gäng redo för Headhunters

Eric fick bli omplåstrad

Solnedgång vid padang padang beach

Äntligen har jag lyckats ladda upp lite bilder trots detta väderlösa wi-fi så nu kommer ett inlägg och lite bilder.

Förra måndagen landade jag alltså på underbara Bali! Jag mötte upp en Svensk tjej som heter Linn som jag snackat med på Facebook. Efter att ha varit i singapore och Burma utan att haft tillgång till en strand var det otroligt skönt att få spendera en hel dag på stranden utan att göra något annat än att bara sola och bada! Och kolla på alla surfare ute i vattnet såklart. Det ser så otroligt coolt ut när de står på brädorna där ute i havet och bara glider fram under vågorna. Jag skulle kunna sitta hela dagen och bara kolla på när folk surfar. Vi vandrade också runt på smågatorna i kuta för att shoppa lite och käka god mat. Återigen kan jag bara konstatera att världen är så otroligt liten för när vi kommer tillbaka till vårt hostel så sitter två tjejer från Kalmar där och käkar middag, Josefine och Ida. Jag träffade dessutom tjejerna tidigare under resan i Kambodja, så det var kul att få höra hur deras resa har varit dessa månader.

Nästa dag regnade det hela dagen så vi beslutar oss för att packa våra väskor och ta oss vidare till nästa ställe. Vi hoppar in i en taxi och åker söderut. Efter ca en timmes bilresa är vi framme på vårt hotell som heter Hill dance bali American hotel, ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt i vilken stad eller område det ligger. Allt är så oklart här vad som tillhör vad, men jag tror att området heter Balangan. Det är iallafall bara 20 minuters promenad till Balangan beach. Vi har ett privat rum på hotellet som vi betalar ca 120 kr per natt för. Så alltså 60 SEK var och då ingår frukost. Hotellet är så fint och lugnt och skönt. Måste faktiskt säga att det var riktigt härligt att sova i ett eget rum och slippa massa folk som packar väskor på morgonen eller fulla backpackers som ramlar in mitt i natten och tänder lampor och pratar högt och osammanhängande om ingenting. De kommande dagarna spenderar vi på stranden eller vid poolen.

En dag hyr vi moppe och tar oss till Dreamland beach, så fin strand men väldigt höga vågor så det är perfekt för surfare och desto svårare för oss att gå ner och ta sig ett dopp utan att göra tre kullerbyttor när vattnet slår till med all kraft. När vi tröttnat på att ligga på stranden går vi och äter lite mat innan vi fortsätter våran moppe-tur söderut till det kända Templet i uluwatu. Där kan du se den fantastiskt fina utsikten ut över de höga klippväggarna och det blå/turkosa havet som leker långt, långt nedanför och förvandlar vattnet till vitt skum. Samtidigt klättrar solen sakta neråt på himmel och man kan ju aldrig få nog av dessa röd orangea himlar och solnedgångar. Vi kollar på den traditionella balinesiska dansen som äger rum varje kväll här i uluwatu och den är minst sagt speciell. Ett antal balineser skapar med hjälp av sina röster någon typ av "musik" samtidigt som en berättelse med olika karaktärer utspelar sig. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta skådespel på något annat sätt än med ordet "intressant". När detta är slut åker vi tillbaka till vårt hotell och då har det blivit riktigt mörkt ute, vägarna är dåliga och gatulampor existerar inte. Så att köra moppe på kvällen är väll inte direkt någon höjdare. Vi klarar oss iallafall hem tryggt och säkert tack vare min proffsiga chaufför Linn.

Första dagen i kuta, Bali

Livemusik på stranden

Balangan Beach

Vårt fina hotell mitt ute i ingenstans för 120 kr /natt

Dreamland beach

Utflykt till uluwatu

Balinesisk dans i solnedgången

Se upp för alla opålitliga apor

Frukost i canggu

Fest vid skejt-rampen

Brunch på Crate

Kyckling och halloumi sallad, HUR GOTT!!!

Dag 6 i singapore och det spöregnar från morgon till kväll... Jag som hade planerat att ta en tur ut till sentosa Island för att bara ta det lite lugnt på stranden. Men saker blir ju inte alltid riktigt som man tänkt sig. Bara att ändra lite på planerna. Jag blev väldigt glad när jag upptäckte att det fanns ett IKEA här i singapore. För att jag saknar svensk mat extremt mycket. Så en dag på stranden blev istället en dag på IKEA. Ja visst är det rätt tråkigt att gå till IKEA när man är utomlands jag vet, men är man akut sugen på köttbullar och potatismos så är man. Dessutom lär jag äta ris och nudlar i minst en månad till så man får ju passa på. Jag köpte även med mig lite godis innan jag åkte tillbaka. Resten av dagen gjorde jag faktiskt inte alls mycket. Jag passade på att boka lite flygbiljetter och även surfcamp för en vecka i Bali. 

Här i Singapore bor jag på ett hostel som heter Bunc hostel, det kostar ca 100 SEK per natt och ligger i området Little india. Det är så fint och fräscht och till frukost serveras flingor och mjölk, tillsammans med rostat bröd och peanut butter and jelly. Det låter kanske inte jättespännande men det är faktiskt en av de bättre frukostar jag ätit här i Asien, så jag är nöjd. 

Hursomhelst, dag 7 i Singapore hade jag inte heller några planer, började faktiskt tröttna rätt mycket på Singapore då det känns som att jag sett det mesta. Som jag nämnt tidigare är jag inget stort fan av storstäder utan jag föredrar stranden. Vid frukosten sitter jag och snackar med en kille från USA som heter Ryan. Hans plan för dagen var att vandra runt i Singapore och se staden och jag bestämmer mig för att haka på. Vi tar en tur genom Chinatown vidare genom någon fin park, käkar billig mat på en foodcourt, går vidare till Marina bay sands, besöker ett tempel och avslutar sist vår vandring i fantastiskt fina gardens by the bay innan vi tar tåget till baka till vårt hostel. På kvällen lagar vi middag på vårt hostel, det blir nudlar och ägg, väldigt fancy ;)

Dagen efter bestämmer vi oss för att åka till Mac Ritchie reservoir. Ett stort område i singapore med vacker natur och en treetop walk. Hela rundan tar oss ca 3 timmar och utsikten från den 250 meter långa bron som hänger uppe över trädtopparna är fantastiskt fin. På vägen stöter vi på apor och ödlor bland annat. Kan varmt rekommendera att besöka denna parken om man är i singapore, det är enkelt och smidigt att ta sig dit med buss. Tyvärr så började det regna idag igen. Vi hade egentligen planerat att vandra lite längre men valde att ta bussen tillbaka istället. Vi hoppade av i ett område som heter geylang där käkade vi lite middag innan vi avslutade dagen.

Dag 8 i Singapore och Ryan ska åka vidare till Malaysia. Bunc hostel som jag bor på i singapore är fullbokat för den kommande natten så jag blir tvungen att checka ut efter frukost... Jag börjar istället leta efter ett annat boende. Efter en lång stunds letande frågar Ryan om ja inte ska hänga med till Malaysia istället över en natt eller två och spontan som man är hakar jag på den idéen. Några timmar senare sitter vi på bussen till Malaysia som tar ca 1,5 timme och kostar ca 20 SEK. Det var ju ett helt okej pris endå för att åka till ett annat land. I Malaysia stannar vi i en stad som heter Johor bharu, ingen speciell stad överhuvudtaget, det finns inte alls mycket att se. Maten i Malaysia är riktigt billig, det är smutsigare än Singapore och folket är väldigt trevliga. På kvällen möter vi upp en kompis till Ryan som heter Tito och även hans kompisar som alla är från Malaysia. De visar oss runt i staden och vi käkar alla middag tillsammans. Senare på kvällen käkar vi mat en gång till bara för att det är så billigt. Vi äter egg paratah som är indisk street food, hur gott som helst. Egentligen är det inte mer speciellt än att det  är något typ av bröd med ägg innuti men endå är det så otroligt gott och vi betalar 3 SEK var för detta. Dagen efter fortsätter vi vår lilla streetfood runda, vi går helt enkelt runt till en massa olika ställen och smakar allt möjligt bara för att det är så billigt. Vi käkar frukost för 10 kr, dricker is-te för 2 kr, cupcakes för 4 kr och massa annat gott. Senare möter vi upp Tito och hans kompis igen, han tar oss till sin restaurang där han bjuder oss på cheesy mutabakat. Jag är inte helt säker men jag tror att det är traditionell Malaysisk mat. Det är köttfärs, lök, ost och ägg som är inslaget i tunt bröd. Otroligt gott är det, måste verkligen testas om man åker till Malaysia. Senare på kvällen säger jag hej då till Ryan som åker vidare till nästa destination och jag tar mig tillbaka till Singapore igen för att spendera en dag till där.

Tidigt imorse landade jag på denpasar här i Bali. Taxichaufförerna ville ha 200000 rupees (över 130 SEK) för att köra mig 3,5 km in till kuta. Det tänkte jag absolut inte gå med på så jag går ut från flygplatsen och hittar en taxi där och lyckas pruta ner priset till 60000. Just nu ligger jag alltså på stranden här i Kuta och bara njuter av livet. Har träffat en svensk tjej Som heter Linn som jag planerar att resa med fram tills på lördag då hon åker härifrån. 

Treetopwalk

Tito och hans vänner visar oss runt i staden som inte har speciellt mycket mer att erbjuda än riktigt god och billig mat

Cheesy mutabakat

Chillar på stranden i kuta

Från ett smutsigt och fattigt Myanmar till ett rent och strukturerat Singapore. Kontrasten blev enorm. Från Yangon tog jag flyget på eftermiddagen och 3 timmar senare landade jag i ett land som inte har något gemensamt med Myanmar överhuvudtaget...

Myanmar: Inga riktiga vägar, inget utvecklat system för kollektivtrafik, inget rent vatten i kranen, väldigt simpla bostäder. Folk går ner till floden för att duscha och tvätta sina kläder. Ska du förflytta dig från en stad till en annan kan du lätt räkna med att det tar minst en hel dag. Trafikregler verkar inte existera, man åker 3, 4 eller till och med 5 personer på en moppe. På bilflaken pressar man på massor av folk, eller varför inte sitta uppe på taket? Jag tror att folk jobbar och sliter rätt hårt för att tjäna sina pengar men ingen verkar speciellt stressad utan de får ta den tid de tar helt enkelt. Att hantera mat på ett hygieniskt sätt verkar inte vara prio ett på listan och vem behöver bord och stolar när man kan sitta och äta på marken. Det är ganska stor brist på folk som kan prata engelska och faktum är att den yngre generationen pratar bättre engelska än de äldre för nu får de lära sig det i skolan. Lagar och regler finns säkert i detta landet men jag vet inte om någon anstränger sig för att följa dem eller om det ens är någon som kontrollerar att lagar efterföljs. Men trots detta så älskar jag Myanmar på grund av hur vänliga och hjälpsamma alla är, jag har verkligen aldrig mött ett folk som är så oerhört måna om sina turister. Alla hälsar på en när man går förbi på gatan och med den begränsade engelskan lyckas man endå konversera på ett eller annat sätt. Vart man än går möts man alltid av ett leende. Alla är så oerhört trevliga och alla tar hand om varandra på ett fantastiskt sätt. Trots att det är ett fattigt land verkar folket faktiskt vara lyckliga man kan se i deras ögon att de inte behöver ha så mycket prylar för de har varandra och det är väll ändå det viktigaste. Det tar ett tag att vänja sig vid att folket här i Burma faktiskt inte alltid vill sälja något till dig utan de vill verkligen bara prata en stund. Man är ju så van ifrån thailand tillexempel att varenda en vill tjäna pengar på dig.

Singapore: Strukturerat, rent och vad ska man säga mer... Tråkigt? Nja tråkigt kanske är fel ord men folk är lixom väldigt osociala. Det första som möter mig i Singapore när jag tar tåget från flygplatsen in till staden är alltså en väldans massa människor som sitter med varsin telefon i handen och hörlurar i öronen. Jag möts inte av några leenden och ingen hälsar på någon. Folk pratar inte med okända människor utan de tycks befinna sig i sin egen lilla värld. Folk går till jobbet och åker hem från jobbet, alla håller ett högt tempo. Det är ganska intressant att sitta på tåget och observera människorna för det är ingen som har ett leende på läpparna. Det känns som att varenda människa går på rutin. Vad vet jag folk kanske är lyckliga men det är inget som syns... Nu kanske ni förstår vad jag menar, att Singapore är lixom lite grått och förutsägbart, eller så kanske det helt enkelt bara är så att jag inte är någon storstadstyp eller rutinmänniska. Men jag måste säga att det är otroligt skönt att kunna ta sig runt utan krångel. Tågen går hela tiden och det är mycket billigare än att åka taxi överallt. Singapore har 4 oficiella språk och det är väldigt många kulturer som blandats i detta landet, det tycker jag faktiskt är väldigt coolt. Här finns Chinatown​, Little india, arab street och mycket mycket mer. Det verkar som du kan hitta folk från alla delar av världen och det är ju fantastiskt. Det finns en hel rad olika regler och lagar i detta landet bland annat är det förbjudet att tugga tuggummi därför får man heller inte föra in tuggummi i landet, Hur konstigt!? Det är olagligt att gå över gatan om det inte finns ett övergångsställe. Man får inte röka på offentliga platser. Om man som turist stannar i landet  längre än vad man får kan man bli straffad med piskning. Man får inte kasta skräp eller spotta på gatan och tro det eller ej men det är till och med olagligt att inte spola efter sig när man varit på toaletten. Brottsligheten i Singapore är nästan lika med noll och ja det är väll inte så konstigt när man vet att man kan bli straffad med piskrapp.

Hursomhelst har jag nu spenderat 5 dagar här i Singapore och hunnit med en massa roliga saker för det finns otroligt mycket att se och göra här. Tyvärr så är det somsagt inte lika lätt att träffa nytt folk här men Singapore går alldeles utmärkt att utforska på egen hand.

Första dagen gjorde jag inget speciellt alls. Jag var fortfarande inte helt på topp efter min förkylning så jag tog det lugnt och låg i sängen nästan hela dagen. På eftermiddagen gick jag en runda i Chinatown, jag hittade en food court där jag käkade lite mat. Allt är väldigt dyrt här i Singapore men letar man lite går det faktiskt att hitta billigare alternativ iallafall när det gäller mat. Jag fick reda på att det finns kattcaféer här i Singapore så jag letade upp ett sådant och satte mig där för att dricka en kaffe med ca 10 katter runtomkring mig (hur mysigt!), som jag gosade med ett tag innan jag sen bestämde mig för att gå tillbaka till mitt hostel för att sova. Varför finns det inga kattcaféer hemma i Sverige?

Dag nummer två i Singapore hittade jag en ny kompis från Norge. Det visade sig att han planerade ett besök på universal studios under dagen och frågade om jag ville haka på. Såklart ville jag de, det var ju nästan den största anledningen till att jag ville åka till Singapore! Där gick vi runt hela dagen som små barn från en berg- och dalbana till en annan. Man vandrade mellan olika "världar" från Madagaskar till transformers och vidare till Shrek, Jurassic park och Hollywood bland annat. Så fantastiskt välgjort och fint allt var. Det märktes att man lagt pengar på att få till den rätta känslan här. Våran favorit karusell var helt klart Cylon som gick upp och ner och hit och dit i en väldans fart. När vi kände oss klara i nöjesparken upptäckte vi att det fanns ett stort akvarium precis i närheten så där gick vi in en runda och det var väl värt ett besök. Så mycket konstiga roliga fiskar att kolla på. Dagen tog inte slut efter det utan vi hoppade på en linbana för att få se sentosa Island från ovan vilket också var värt pengarna. Efter en fullspäckad dag tar vi oss tillbaka för att käka lite middag. Eftersom vi bor i Little india fick det helt enkelt bli indisk mat. Jag minns inte vad maträtten hette som jag åt, men det var någon typ av pankaka med potatis inuti och lite olika såser till det och självklart det underbart goda masala teet till dricka. Ett perfekt avslut på dagen!

Dag nummer 3 fördriver jag i den berömda gardens by the bay, för att kolla in de stora träden som numera är synonymt med Singapore. Jag bestämde mig för att promenera dit vilket tog ca 40 minuter. Jag passerade även Marina bay sands på vägen där jag stannade för att ta lite foton. Väl framme  i gardens by the  bay börjar jag först med att besöka flower dome och Cloud Forest. Flower dome tycker jag var väl värt ett besök, så mycket otroligt fina växter och blommor att kolla på. Cloudforest imponerande väl inte riktigt lika mycket på mig tyvärr. 

Jag köpte biljetter på nätet vilket gjorde att det blev lite billigare och att man även slapp stå i den långa kön.

Runt 18-tiden på kvällen går jag bort till de stora träden och åker upp till skywalken. Jag vandrar runt där uppe och begrundar den otroligt fina utsikten. En sak som slår mig är att Singapore är så fantastiskt grönt och fint trots att det är en storstad. (Via en reklamskylt får jag senare reda på att man i Singapore inte vill skapa en trädgård i en stad utan målet är att skapa en stad i en trädgård) och det är ju helt underbart, vem blir inte glad av att ha massa växter och träd runtomkring sig! Efter min skywalk går jag ner och sätter mig på gräsmattan där massa folk har börjat samlas för att invänta ljushowen som äger rum varje kväll. När solen gått ner börjar träden att lysa lite svagt. När det senare blivit mörkt släcks träden ner, musik börjar spelas och ett fantastiskt skådespel av ljus äger rum. Musik och lampor samspelar på ett perfekt sätt. Det börjar med ganska lugn och vacker musik för att sedan bli mer instesivt och mäktigt. Detta håller på i ca en kvart och tänk att man kan bli så fascinerad av ljus i olika

En liten promenad i Chinatown

Besök på ett kattcafé

SEA aquarium

Cable car över sentosa island

Marina bay sands

Cloud forest

Gardens by the bay

Botaniska trädgården

Kvällens middag på den indiska restaurangen

Sista kvällen i Mandalay åkte vi runt i halva Staden för att hitta en nattklubb som var öppen. Och jag vet inte om det är så att de faktiskt inte har någon nattklubb eller om det bara var så att allt var stängt på grund av nyåret. Hursomhelst så hittade vi tillslut ett burmesiskt  party som vi bestämde oss för att våldgästa, vilket var väldigt intressant och trevligt och absolut ett riktigt bra avslut på mina dagar i Mandalay. Men den kvällen kunde vi alla konstaterade vi att utelivet i Mandalay inte är så mycket att ha. 

Så den 15:e april lämnade jag Mandalay bakom mig för att åka vidare till inle Lake. För att göra den resan till ett litet äventyr bestämde jag mig för att prova på att ta tåget like a local. Jag åkte 3 timmar med ett väldigt långsamt tåg ner mot den lilla byn Thazi där jag var tvungen att stanna en natt. Thazi är i stort sett bara är en tågstation, ja förmodligen en hel del pagodor också men inget jag kände att jag behövde se. Jag kom dessutom fram ganska sent på kvällen så det blev en simpel middag som bestod av nudlar och kyckling (som vanligt) för att sedan gå och sova.

Dagen där på går jag upp runt 6-tiden för att ta mig till tågstationen det regnar och är ganska kallt, så regnajacka på! Jag träffar en grekisk kille som bor på samma guest house som jag och också ska åka vidare med tåg till inle lake, så vi tar sällskap. 

Vi köper biljett i "upper class" som kostar ca 15 SEK och Jag måste faktiskt säga att sätena är väldigt bekväma. Vi påbörjar en ännu långsammare tågresa idag och den ska alltså ta 10 timmar. Så heeeeela dagen spenderas på ett tåg, det är dessutom ganska kallt på vägen och saken blir inte precis bättre av att Vattenfestivalen pågår för tillfället. Vid nästan varenda station står ett antal burmeser redo med hinkar fyllda med vatten för att kasta in genom fönstrena. Så där sitter vi alltså nästan helt genomblöta på ett tåg i 10 timmar och kanske är de också därför jag nu åkt på en rejäl förkylning. Vattenfestivalen är en väldigt rolig händelse när det är sol och 40 grader men inte när du sitter på ett tåg och det endast är 20 grader haha. 

Tillslut kommer vi iallafall fram till inle lake och tar en tuk-tuk till ett hostel som heter song of Travel. Ett väldigt fint och fräscht hostel där man får låna cyklar gratis för att enkelt kunna ta sig runt i Staden. Så fort vi kommit fram till hostelet äter jag en enkel middag, lämnar in alla mina blöta skitiga kläder på tvätt och sedan går jag och lägger mig direkt. Jag är helt slut efter allt resande hit och dit, ni vet det är rätt jobbigt att resa ;) 

Dagen därpå vaknar jag alltså upp med förkylning och mår inte alls bra, men den grekiska killen som jag träffade dagen innan frågar om jag vill hänga med och cykla runt i Staden. Självklart säger jag och en halvtimme senare trampar vi iväg på våra cyklar. Detta stället är så otroligt vackert med alla bergen som omsluter staden och molnen som idag täcker de högsta topparna. Vårt första stopp för dagen är ett munkkloster vilket var mest intressant på grund av att de hade ca 5 små kattungar som sprang omkring därinne. Eller så har jag väll helt enkelt bara sett för mycket kloster vid det här laget. Sedan fortsätter vi cykla. Efter ett par kilometer stannar vi vid en liten trähydda för att få i oss lite mat och en uppiggande kaffe. Lunchen består alltså av shan nudlar som är nudlar blandande med jordnötter och sesamfrön, det låter inte speciellt gott men måste säga att det var faktiskt väldigt gott.

Sedan trampar vi vidare och ca 4 km senare kommer vi fram till vårt nästa mål som är en pagoda. Denna pagodan ligger alltså en bit upp i bergen och usch vad jobbigt det var att gå upp för den branta backen. Vi leder våra cyklar och stannar flera gånger för att dricka vatten. Men tillslut så är vi äntligen uppe och väl där är alltså ännu en pagoda. Hm ja själva pagodan var väll inte speciellt mycket att se men det var en fin utsikt över den vackra sjön  och där fanns även munkkloster som vi gick runt i ett tag för att fota lite. Dessutom fick vi oss en liten pratstund med en av munkarna som var nyfiken och väldigt glad att se några turister.

Vi tar oss ner på sjön igen och stannar för ytterligare en kaffe och något enkelt att äta, då inser vi att klockan redan hunnit bli halv 5. Tyvärr hinner vi inte med någon båttur då vi måste ta oss hem innan solen gått ner och det blir mörkt. För här i Burma vill du inte cykla på de dåliga vägarna med dåliga cyklar utan lyse när mörkret lägger sig. Så vi påbörjar vår väg hemmåt och ca 1 timme senare är vi tillbaka. Så jag tror vi cyklade nästan 2,5 mil och ja det var väldigt jobbigt. Jag tar en dusch och bestämmer mig för att gå ut och käka lite middag. Nere i receptionen börjar jag prata med en tjej från Tyskland och efter 2 minuter bestämmer vi oss för att gå och käka middag tillsammans. Vi hittar en indisk restaurang med otroligt god mat och killen som jobbar där är helt fantastiskt. Maten dröjer ganska lång tid med det gör absolut ingenting för personalen är så otroligt trevlig och jag har ju sällskap så vi sitter och pratar om allt och inget undertiden. När vi ätit upp maten åker vi tillbaka till hostelet. Vi bestämmer oss också för att hitta på någonting tillsammans imorgon under dagen och det är då när vi ska lägga till varandra på Facebook som vi faktiskt inser att vi inte ens har presenterat oss med namn. Visst är det väll fantastiskt när du börjar prata med någon, man umgås hela kvällen och plötsligt inser man att man inte ens vet varandras namn. Jag får redan på att hon heter Carina. Vi säger sedan godnatt till varandra och går och lägger oss.

Dagen efter mår jag fortfarande inte speciellt bra och dessutom värker hela min kropp efter gårdagens cykeltur på grund av den dåliga cykeln. Måste säga att jag verkligen saknar min egna cykel hemma i Kalmar! Men det är min sista natt i Inle lake så jag måste ju faktiskt ta mig ner till själva sjön och kolla hur det ser ut där. 

Sista kvällen i Mandalay, fest med burmeserna!

Utsikt över Mandalay

På tågstationen, mot nästa stad

Min lyxiga middag i lilla byn Thazi, fråga inte vad den röda såsen är för något, ser ju ut som målarfärg så jag vågade inte smaka. Men endå en godkänd middag för 5 kr

Uppe tidigt flr att ta tåget vidare. Burmeserna har fixat ett litet kök här mitt på perrongen

Munkkloster i Inle lake

Men hur söt får man va!!

Shan noodles till lunch

Dags för en dusch och lite tvätt

Fantastiskt fina Inle lake

Varm källa en liten bit in i skogen

Min nya vän Aya

Vin från Inle lake

Fyll vattenpistolen med vatten, lämna telefonen hemma och ta med en öl på vägen och förbered dig på att bli ordentligt blöt. Det är nämligen Vattenfestival i Myanmar. Burmeserna firar Thingyan som är deras nyår. Dryseason är över och snart börjar regnperioden. Detta firas med en stor Vattenfestival i hela landet. Man kastar Vatten på varandra för att rensa själen från alla dåliga handlingar och börja det nya året med en ren kropp och själ. Överallt står folk med vattenpistoler, vattenslangar och stora tunnor fyllda med vatten. Lite här och var har det byggts upp scener där de spelar musik, folk står och dansar på gatorna medan vatten kastas från alla håll och kanter. Folk åker runt på bilflak eller lastbilar och står och hoppar och dansar och kastar vatten. Alla är involverade, mamma, pappa, morfar, mormor, farmor, farfar och även de allra yngsta barnen springer runt på gatorna med en egen liten vattenpistol i handen. Stadens gator har förvandlats till en enda stor festival, det är en sådan underbar stämning, alla är glada och lyckliga. Under ca 4 dagar går det inte att gå en meter ut på gatan utan att bli genomblöt. Tur att det är 38 grader och strålande sol ute.

Måste också berätta att Idag har jag varit på tågstationen för att köpa en tågbiljett inför morgondagen då jag ska förflytta mig vidare till nästa ställe. En tågresa som tar ca 3 timmar. Gissa hur mycket jag betalade för denna tågbiljetten? Jag trodde att mannen bakom disken skämtade först när han säger att biljetten kostar 1000 kyat som är ca 7 SEK. Jag betalade alltså 7 svenska kronor för en tågresa på 3 timmar.

I måndags hände en väldigt rolig och lustig grej. Jag åker en väldigt obekväm buss från Bagan. Efter ca 6 timmars bussresa är jag framme på ostello Bello i Mandalay, jag checkar in och slänger av mig min väska på golvet i mitt 8-bädds dorm. Lägger mig i sängen och vilar en stund. En kille kommer in i rummet och hälsar glatt jag kollar på honom och säger hej, sedan stannar vi båda upp och kollar på varandra i ca 5 sekunder. Tillslut utbrister vi båda​ två 'koh tao'. Det är alltså en kille som heter Danny som jag och Pernilla träffade när vi var på Koh tao för ca 1,5 månad sedan som kliver in i samma rum som jag. Visst är världen liten endå, hade verkligen inte förväntat mig att träffa honom här :)

Jag, danny och en tjej från USA har tillsammans utforskat Mandalay under två dagar. Vårt hostel har hjälpt oss fixa en taxichaufför som visat oss allt som är värt att se i Mandalay. Vi har sett Tempel, pagodor, kloster, munkar, Vattenfall, teakbron, ja allt du kan tänka dig i princip och lite till. Nu har vi alla tre sett Tempel och pagodor så det räcker ett bra tag framöver​. Vi har haft två jättebra men intensiva dagar. Igår skulle vi avsluta dagen med middag tillsammans men ingen av oss mådde speciellt bra, tror vi åkte på matförgiftning. Som tur är kände vi oss mycket bättre idag. 

Åker man till Mandalay är det bästa att hyra en taxi som kan köra runt hela dagen och visa runt de bästa sevärdheterna. U bein bridge som är världens längsta teakbro är ett måste och det är finast att åka dit när det är solnedgång. Men glöm inte myggspray!

Vattenfallet som vi varit vid idag heter Dee doke och ligger en bit utanför Mandalay det är helt klart värt att ta en tur dit också. En upplevelse är också att se munkarna som ställer upp sig på ett långt led kl 10 för att få sin mat, det klostret som vi besökte imorse har 1500 munkar.

Jag gillar Mandalay mycket bättre än Yangon och återigen måste jag säga att Burmeserna är så underbara. Det vill alltid hjälpa till och de blir alltid glada när de får öva sin engelska, så ta er tid att prata med lokalbefolkningen om ni åker till detta landet.

U bein bridge i solnedgången, världens längsta teakbro

Dee doke waterfall

Bagan fredag 7/4:

Klockan är bara 7 på morgonen men hela staden har redan vaknat, både lokalbefolkning och turister. Fåglarna kvittrar, ett gyllene och lite disigt ljus från solen ligger över stadens gator. På ostello bello sitter alla backpackers och njuter av den goda frukosten. Förmodligen har nästan alla varit uppe tidigt för att ta sig till något av stadens 2230 tempel för att få se en fantastisk utsikt när solen går upp över horisonten. 

Själv vet jag inte vad jag ska hitta på under dagen. Jag sätter mig och dricker en kopp kaffe och käkar frukost samtidigt som jag gör lite research om Bagan. Att hyra e-bike och åka runt i staden bland alla tempel verkar vara väldigt populärt. Så jag bestämmer mig helt enkelt för att göra detsamma. Eftersom Pernilla inte längre reser med  mig blir jag alltså tvungen att köra själv, vilket jag nästan aldrig gjort tidigare. Jag hyr en e-bike för 6000 kyats (40 SEK) för hela dagen. Jag får en liten snabb genomgång hur man använder  en e-bike och  det visar sig vara hur lätt somhelst inget att oroa sig för alltså. Runt 9-tiden börjar jag köra i riktning mot old Bagan där de flesta tempel verkar finnas. Jag har ingen aning om vilka tempel jag ska besöka men jag tänker att jag säkert hittar lite spännande ställen att stanna på längst vägen. Efter en stunds stannar jag och plockar upp mobilen för att kolla så att jag är på rätt väg och då stannar en burmesisk man för att fråga vart jag ska. Jag säger att jag egentligen inte har någon plan och han erbjuder sig då att visa mig några tempel där det inte är så mycket folk. Han tar täten och jag hakar på efter. Vi stannar vid det första templet och klättrar upp för att kolla utsikten och oj så vackert det är! Vart du än vänder blicken ser du silhuetter av tempel och pagodor, helt fantastiskt! Vi åker vidare till nästa tempel och där är inte en enda tursit. Min privata guide berättar att han är konstnär och frågar om han får visa mig lite tavlor som han målat, självklart svarar jag men jag tackar vänligt nej till att köpa något. Istället får han lite pengar som tack för att han visade mig runt. Jag fortsätter min tur genom Bagan på egen hand och passerar massa olika tempel och fina byggnader och jag stannar lite här och var för att fotografera. Runt 13-tiden står solen mitt på himmlen och det är riktigt varmt ute, närmare bestämt 39 grader, så jag tar och åker tillbaka till mitt hostel och käkar lite lunch.

Kl 17:20 anordnar ostello bello gratis sunset tour. Vi är ca 20 pers som står redo med våra e-bikes för att åka iväg till ett tempel och kolla på solnedgången. Att åka på de små sandvägarna emellan templen är inte helt lätt, en av tjejerna välter med sin moppe så vi är ett gäng som stannar för att hjälpa henne upp medans de flesta åker vidare. Vi tappar alltså resten av gruppen och hittar inte templet vi ska åka till vilket resulterar i att vi missar solnedgången... Himlen var dock helt täckt av moln, så det gjorde inte så mycket endå. Sedan kommer andra problemet. När vi ska åka hem har min e-bike slut på batteri så vi får ringa stället som hyr ut mopparna och be dem komma och hämta den helt enkelt. Två killar dyker upp 20 minuter senare för att ta hem moppen. Ena killen kör alltså sin fungerande moppe medans den andra killen sitter på den urladdade moppen och lixom håller i sig med foten i hans moppe på något lustigt sätt. Tydligen är dem rätt vana att hämta upp urladdade e-bikes här och var. Själv får jag dela moppe med killen som jobbar på ostello Bello, Så tillsammans åker vi tillbaka alla fyra. 

Lördag 8/4:

Kl är 5:15 när vi ger oss iväg för att se soluppgången, det är en behaglig temperatur i luften. Staden har börjat vakna till liv. Vi åker ca 10 minuter innan vi är framme och alla klättrar upp för att ta plats och bevittna soluppgången. Sakta börjar himlen lysas upp allt mer. På vissa ställen kan man se en dimma som slingrar sig runt trädtopparna​ och stuporna. Vilken fantastisk vacker syn. Allt är lugnt och tyst. Långt bort ser vi luftballonger som sakta stiger allt högre upp i luften och det gyllene ljuset ligger nu över hela Bagan. Vi sitter där uppe en lång stund och bara njuter. 

Vi åker sen tillbaka för att käka lite frukost innan det är dags för nästa tour. En kille från bagan som heter Christopher anordnar vissa dagar en tur runt i Bagan då han visar lite olika tempel och andra ställen som är värda att se. Det är inte förrän kl 15:30 på eftermiddagen som vi kommer tillbaka till vårt hostel och oj vilken fantastiskt bra guide Christopher är och vilken bra tur. Vi har fått veta så mycket om Bagan och deras kultur. Det har dock varit lite för varmt under dagen, 42 grader är outhärdligt när du besöker en massa tempel... så jag är otroligt tacksam för AC:n på rummet. April är tydligen den varmaste månaden på hela året haha.

På kvällen gör vi ett nytt försök med att se solnedgången och denna gången hinner vi fram i tid. Det är så tyst och lungt uppe på templet, långt långt bort i fjärran kan man höra ett svagt ljud från trafiken. Annars hör man bara fåglarna som kvittrar. Det är en speciell stillhet som ligger över staden när vi beskådar den från toppen av templet. Det gyllene ljuset börjar återigen lägga sig som ett täcke över staden och det runda klotet på himlen glöder som en eldkula. Bortom alla tempeltoppar kan man se konturen av bergen som sträcker sig längst hela horisonten. Några moln har lagt sig en bit ovanför solen och färgas orangea. Tegelstenarna som vi sitter på är uppvärmda utav solen. Och temperaturen börjar äntligen bli uthärdlig. Efter en stund försvinner eldklotet bakom molnen men även nu sitter vi kvar ett bra tag och bara njuter av lugnet och stillheten.

Igår gjorde jag inte något speciellt alls. Jag började dagen med att käka frukost och satt och snackade lite med några som bor på hostelet. Jag är rätt så trött efter två intensiva dagar i Bagan och jag känner att jag sett tillräckligt med tempel här. Jag var och käkade en riktigt god lunch med några tjejer från USA på en restaurang som heter The moon 2 som är en vegetarisk restaurang. Jag käkade tamarind leaf curry och coconut rice som är en burmesisk maträtt. Det var otroligt gott. Vi satt kvar länge på restaurangen och snackade innan vi tillslut gick tillbaka eftersom tjejerna skulle åka vidare till nästa ställe. Även igår var det ca 40 grader ute så jag bestämde mig för att gå och leta efter en pool att svalka mig i. Efter en promenad på ca 10 minuter hittar jag en pool, så där spenderade jag resten av eftermiddagen.

Idag har jag hunnit med en soluppgång och sedan blir det en liten tur på min e-bike innan det är dags att lämna Bagan för att åka vidare till nästa stad som är Mandalay.

Åker man till Myanmar så är Bagan ett måste!  En underbar liten stad där det bästa är att hyra e-bike för att ta sig runt och se alla tempel. The moon är en restaurang jag verkligen kan rekommendera och ostello bello är ett riktigt bra hostel. Ett måste i Bagan är att se både soluppgång och nedgång. Jag hade gärna velat åka luftballong också men då det kostade mellan 200-300 US dollar så bestämde jag mig för att skippa det. Mat och boende här är lite dyrare eftersom det är ett turistställe, men som i alla städer går det säkert att hitta billiga matställen om man går lite utanför det turistiga området. 

När man trodde att man åkt på de värsta vägarna i Sydostasien, ja då dyker helt plötsligt ännu värre vägar upp. Vägarna som går som en slamombana uppe i bergen. På ena sidan av vägen en bergsvägg och på andra sidan ett stup många meter ner i en dal. Hålig asfalterad väg varvas med ojämn sten och grusväg..

Det som vi i Sverige skulle kalla en cykelväg är alltaså en bilväg här nere i Myanmar. Bilvägen är inte bredare än en f*cking cykelväg! Då tänkte ni säkert att "jaha vägen är enkelriktad" precis vad jag trodde också men nej rätt som det är dyker det upp ett fordon där bakom kurvorna som värsta överraskningen... Om jag kunde slappna av och sova under den 9 timmars bussresan? Hahah nej inte en chans. Busschauffören verkade dessutom tro att han var rallyförare eller något för det gick inte speciellt sakta.

Det som gjorde resan ännu värre är att ca 2 meter från "vägen" bor ju lokalbefolkningen i sina hyddor och det allra värsta är att små barnen i byarna sitter och leker med varandra en halvmeter från vägen. Jag försöker att bara kolla ut genom fönstret och njuta av den otroligt vackra naturen som passerar förbi vilket är i princip helt omöjligt. Men så fort solen gått ner blir det kolsvart utanför fönstret och efter ett par timmar i minibussen försöker jag bara låtsas att jag åker berg- och dalbana istället, och jaa det funkar ganska bra tillslut.

Jag kan också tillägga att jag är den enda turisten i minibussen vilket faktiskt känns ganska coolt, snacka om att leva local-style ;) Jag har inte en aning om vad burmeserna pratar om men jag kan nog gissa att de flesta är förvånade över att se en blond tjej i bussen. Det satt en kille i 10-årsåldern bakom mig som var väldigt nyfiken och han sa "hello" flertalet gånger till mig (jag tror det var de enda Engelska ordet han kunde) sedan vinkade glatt hejdå när han hoppade av efter ett par stationer.

Runt 20-tiden stannar vi i en by uppe i bergen. Så fort bussen har stannat är det en kille som öppnar dörren och spyr rakt ut på marken. (Tur att man själv inte är en person som blir åksjuk så lätt)

Hursomhelst började jag bli riktigt hungrig då jag endast käkat frukost under dagen. Jag kliver ur bussen och det finns några restauranger att välja på. Ingen pratar engelska och de verkar inte heller ha några menyer. Jag försöker mig på att köpa två bananer men det visar sig att man endast kan köpa en hel klase med ca 10 bananer så det skippar jag. Jag går istället vidare och hittar en kvinna som verkar servera nudlar. Inte heller hon kan engelska men hon pekar på vita smala glasnudlar, jag nickar och hon plockar fram en skål. Hon häller också på någon sky eller liknande så nudelsoppa blir kvällens middag helt enkelt. Det var absolut inte det godaste jag ätit men det är tur att man inte är alltför​ kräsen när man är hungrig. Det coolaste är att jag endast betalar 300 kyat för nudelsoppan vilket är ca 2 SEK alltså 2 svenska kronor. När käkade ni middag för 2 kronor senast? 

När jag sätter mig på en grön plaststol med nudelsoppan framför mig märker jag hur folk börjar samlas runtomkring mig och tittar på mig och pratar med varandra samtidigt, alltid kul att ha lite publik när man ska äta mat haha. Turister verkar inte vara så vanligt här heller alltså.

Runt midnatt stannar äntligen bussen på busstationen i Pyay. Jag blir hämtad i en tuk-tuk och körd till ett guesthouse som personalen på mitt hostel i Ngapali beach hjälpte mig att boka. När tuk-tuk chauffören stannat utanför något som verkar likna en bilverkstad förstår jag inte varför. Jag kollar mig omkring och då upptäckter jag en skylt där det står guesthouse. Jaha det är alltså här jag ska bo...

En äldre man kommer och öppnar den gnisslade grinden som är toppad med taggtråd. Han tar min väska och bär upp den och visar mig mitt rum. Det är nog ett av de värsta boendena jag har haft under min tid i Sydostasien. Rummet är alltså precis så stort så att det får plats en säng och väskan bredvid. Usch så klaustrofobiskt och toaletten och dusch är inte heller speciellt fräscha. Jag brukar inte vara speciellt kräsen men nu har jag bestämt mig för att alltid boka mina egna boenden i framtiden. Som tur är så är personalen underbart trevlig, de bjuder på frukost nästa morgon och skjutsar mig även på moppe till busstationen, där återigen en minibussresa på ca 9 timmar väntar. Jag småpratar lite med burmeserna i bussen men de har väldigt svårt att förstå mig. En man berättar att han har 4 barn och han frågar även hur gammal jag är. När jag berättar att jag är 22 och varken har någon man eller barn verkar alla runtomkring bli väldigt förvånade och tycker det är väldigt konstigt. Tänk vilken stor skillnad det kan vara i olika kulturer. Bussresan idag har iallafall gått mycket bättre än gårdagen. Vägen är bättre men jag menar naturligtvis inte att den är bra för det. Dessutom är de ju lite segt att sitta i en buss utan AC när det är 34 grader ute...

Men tillslut är jag äntligen framme vid mitt hostel och I'm Still alive!! oj så skönt det känns att se lite andra backpackers och tursiter. Jag har checkat in på ett hostel som heter ostello bello här i Bagan, vilken härlig stämning det är här! Det kostar ca 150 SEK per natt alltså lite dyrare än vad jag brukar bo men det får de vara värt för allt verkar väldigt bra.

Hela resan från Ngapali beach upp till Bagan plus boendet i Pyay en natt inklusive frukost kostade ca 300 SEK, väldigt bra pris visst men kan man åka en stor och bekvämare buss för lite dyrare pris så ska jag definitivt göra det nästa gång. Men jag måste endå säga att det var ett litet äventyr i sig. Nu ska jag gå och käka lite mat och Imorgon får vi se vad Bagan har att erbjuda

Note to myself: Se alltid till så att det är en stor buss du bokar, INTE minibuss! Och åk gärna nattbuss för att spara en dag. Se också alltid till att boka boende själv, låt ingen annan göra det åt dig.

Nudelsoppan som kostade 2 SEK

Klaustrofobiska rummet där jag sov inatt

Toalett och dusch

På gatorna i Yangon rör sig trafiken långsamt, från alla håll hör man bilar som tutar och man ser bussar som är fullpackade med människor. I centralorten Yangon bor det ca 3,5 miljoner människor så de kanske inte är så konstigt att trafiken nästan står stilla på eftermiddagen eller att man får tränga sig fram på trottoarerna i Downton. På smågatorna sitter lokalbefolkningen och äter mat i de små stånden. Ris, nudlar, fisk, grönsaker och olika grytor i diverse färger. Det serveras även en massa annat som man inte har en aning om vad det är. Längst de smala gatorna ligger mycket skräp och sopor, de kantas av höga gamla lägenhetshus på båda sidorna. Flertalet burmeser sitter på trottoaren och säljer olika varor för att tjäna ihop lite pengar.

 Nästan alla burmeser som man ser, både tjejer som killar, bär klädesplagget som kallas för longyi. Det är som ett tygstycke man knyter runt höfterna, de tycks finnas i alla möjliga färger och mönster.

Nästan vart du än befinner dig i yangon kan du se shwedagon pagoda som sträcker sig ca 100 meter upp i luften, på kvällen lyser den upp natthimmelen med sitt gyllene guld. Detta är den heligaste buddistiska helgedomen för burmeserna. Jag vandrar ett varv runt pagodan, folk sitter och ber och tänder ljus. Vilken vacker och mäktig byggnad detta är!

Efter ett par dagar i yangon åker jag vidare till Ngapali beach. Det var krångligt att boka buss denna långa sträckan. Ena stunden gick det ingen buss på grund av ledighet eller högtider. Nästa dag var resebyrån stängd. Det verkade väldigt svårt att ta sig ända från Yangon till Ngapali med buss så tillslut så bestämde jag mig helt enkelt för att ta flyget och smidigt var ju det. 45 minuter senare landar jag i Ngapali beach eller jag det var ju lite förseningar med flyget men det hade jag nästan räknat med efter lite research på nätet angående inrikesflyg i Myanmar ;)

När jag kommer fram till Ngapali beach möts jag av ett enormt lugn. Stranden är 6 km lång och otroligt vacker. Måste nog säga att denna stranden är bland topp 3 finaste stränder jag någonsin sett! Vissa dagar är vågorna ganska höga men det är inga problem bara man håller sig nära stranden. Alla människor här som jobbar på restauranger och hostel är otroligt vänliga. Ibland känns det nästan som att jag blir behandlad som en drottning. På dagarna är det ca 34 grader men som tur är svalkar blåsten lite grann. Det finns få ställen jag besökt där det är så lite turster som här och det är nog därför jag gillar detta stället så mycket. Men efter lite mer än en vecka med goda cocktails på stranden i solnedgången börjar det bli dags att åka vidare. Idag går bussen mot nästa destination som är Bagan! 

Hittills upplever jag Myanmar som ett väldigt billigt land. Äter du en riktigt fin middag på något fint hotell kostar det under hundralappen inklusive dricka. Vill du äta riktig billigt kan du hitta restauranger på stranden här i Ngapali där du endast betalar 20 SEK för en maträtt. Folket är så otroligt trevliga och väldigt nyfikna på turister. Men ska du ut och gå på gatorna i Yangon kan jag rekommendera att som tjej sätta på sig något som täcker knän och axlar.

Ska du åka taxi någonstans kostar det ca 15 SEK nästan vart du än har tänkt att åka. En flaska med 1 liter vodka kan du köpa för ca 20 kr. Det enda som jag upplever är lite dyrare är boendet, men vad gör det? 

Jag tror att Burma kommer bli ett riktigt turistställe om några just på grund av blandningen mellan all kultur, sevärdheter och fina stränder som finns här. Därför är jag otroligt glad att få se detta landet innan de stora turistmassorna och charterbolagen hittar hit! 

Somvanligt här i Asien så är internet ofta för dåligt för att ladda upp massa bilder så det ska jag försöka fixa senare.

Kramar från Myanmar!

Igår Kl halv 5 stannade bussen i bangkok och släppte av oss precis vid Khao san road. De tog ca 14 h från Koh tao och jag har inte sovit någonting... På Khao san road håller festen långsamt på att ta slut för natten. Men här och var ser jag både backpackers och lokalbefolkning som sitter och dricker öl, fyllekäkar eller försöker pruta ner priset i någon tuk-tuk. 

McDonald's är ett av de få ställen som är öppet så där sätter jag mig för att käka lite frukost och fördriva tiden fram tills resten av staden vaknar upp. Framåt 9-tiden börjar äntligen staden vakna till liv, thailändarna bygger upp sina små stånd med frukter, mat, kläder, skor och diverse andra prylar. Det är 30 grader ute trots att kl bara är 9 på morgonen. Vid 12 åker jag mot flygplatsen med minibuss för 150 bath. Det gäller att ha god tid på sig när man ska ta sig fram i bangkok på grund av trafiken som nästan står helt stilla under dagen.

En timme senare Är jag på flygplatsen Don muang, droppa väskan, checka in, gå igenom diverse kontroller, skanna väskor och så vidare allt som allt tar de ca 2 h... Men tillslut är jag framme vid gaten går på flygplanet och kl 16.20 lyfter vi och är alltså påväg till Myanmar. Väl framme i Myanmar går jag igenom immigration, hämtar min väska och tar ut pengar. Jag fixar en taxi och min första tanke är att folket är så vänliga, taxichauffören kör mig till mitt hostel som ligger i downtown resan dit tar ca 20 min och kostar 8000 kyat som är ca 50 SEK. Vi småpratar lite om Myanmar och jag berättar om Sverige och snön. Ett mjukt rödaktig ljus ligger över stadens gator eftersom solen är påväg ner vid horisonten. Taxichauffören pekar ut genom fönstret lite här och var och berättar om olika sevärdheter jag måste besöka när jag är i Yangon. På mitt hostel blir jag också bemött på ett trevligt sätt, burmeserna verkar dessutom vara förvånansvärt bra på engelska, vad jag har märkt hittills iallafall. En kille hjälper mig att bära upp väska på mitt rum och efter denna långa resan utan sömn är jag för trött för att orka göra något så jag bestämmer mig för att bara ta en dusch, borsta tänderna och sova.