Igår Kl halv 5 stannade bussen i bangkok och släppte av oss precis vid Khao san road. De tog ca 14 h från Koh tao och jag har inte sovit någonting... På Khao san road håller festen långsamt på att ta slut för natten. Men här och var ser jag både backpackers och lokalbefolkning som sitter och dricker öl, fyllekäkar eller försöker pruta ner priset i någon tuk-tuk. 

McDonald's är ett av de få ställen som är öppet så där sätter jag mig för att käka lite frukost och fördriva tiden fram tills resten av staden vaknar upp. Framåt 9-tiden börjar äntligen staden vakna till liv, thailändarna bygger upp sina små stånd med frukter, mat, kläder, skor och diverse andra prylar. Det är 30 grader ute trots att kl bara är 9 på morgonen. Vid 12 åker jag mot flygplatsen med minibuss för 150 bath. Det gäller att ha god tid på sig när man ska ta sig fram i bangkok på grund av trafiken som nästan står helt stilla under dagen.

En timme senare Är jag på flygplatsen Don muang, droppa väskan, checka in, gå igenom diverse kontroller, skanna väskor och så vidare allt som allt tar de ca 2 h... Men tillslut är jag framme vid gaten går på flygplanet och kl 16.20 lyfter vi och är alltså påväg till Myanmar. Väl framme i Myanmar går jag igenom immigration, hämtar min väska och tar ut pengar. Jag fixar en taxi och min första tanke är att folket är så vänliga, taxichauffören kör mig till mitt hostel som ligger i downtown resan dit tar ca 20 min och kostar 8000 kyat som är ca 50 SEK. Vi småpratar lite om Myanmar och jag berättar om Sverige och snön. Ett mjukt rödaktig ljus ligger över stadens gator eftersom solen är påväg ner vid horisonten. Taxichauffören pekar ut genom fönstret lite här och var och berättar om olika sevärdheter jag måste besöka när jag är i Yangon. På mitt hostel blir jag också bemött på ett trevligt sätt, burmeserna verkar dessutom vara förvånansvärt bra på engelska, vad jag har märkt hittills iallafall. En kille hjälper mig att bära upp väska på mitt rum och efter denna långa resan utan sömn är jag för trött för att orka göra något så jag bestämmer mig för att bara ta en dusch, borsta tänderna och sova.

Föreställ er känslan av att vara tyngdlös och sväva fram i rymden. Ungefär den känslan har jag upplevt idag! Jag har gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har övervunnit min rädsla för att vara under vattnet.

Kl 10.00 imorse gick jag till DJL divers, mötte upp Alex och Robert som var mina instruktörer för dagen. Jag fick fylla i lite papper. Och sedan även svara på lite frågor angående dykningen. 

Efter de var det dags att gå ner i poolen, väl där gick Alex igenom utrustning och andra praktiska saker, jag fick även prova att andas under vattnet. So far so good.

Sedan fick jag även testa att ta ut munstycket under vattnet och sätta i det igen, det var då jag fick en lätt känsla av panik. Jag tänkte att nej detta kommer aldrig funka, jag vågar inte följa med ut på havet och ner i vattnet, jag ger upp nu var min enda tanke... 

Mina instruktörer var så snälla och lugnande mig så efter lunchen satt jag på båten iallafall tillsammans med massa andra dykare, jag tänkte att jag kan iallafall följa med ut o kolla hur de går till. Men jag bestämmer mig tillslut för att jag ska klara detta, nu eller aldrig!

Vi sätter på oss utrustningen och hoppar ner i vattnet, vi ska alltså gå ner på 12 meters djup. Jag känner fortfarande en liten känsla av panik men jag vill ju verkligen klara detta!

Vi håller i ett rep och börjar sakta ta oss ner mot botten. Och oj vilken känsla så fort jag var under vattnet försvann alla tankar och känslor om panik och rädsla! Alex och Robert är vid min sida hela tiden och kollar så att jag är okej. Tryggare än så kan de inte bli. Jag tryckutjämnar hela tiden och andas bara lungt, inga problem alls. 

Vi närmar oss botten och börjar simma ifrån båten, eller ja de känns som att man svävar fram faktiskt. Alla tankar försvinner helt och hållet när jag ser alla underbart fina koraller och färgglada fiskar, ingenting annat spelar någon roll för tillfället.

Och där nere på 12 meters djup spenderar vi ca 45 minuter och jag kan nog säga att tiden har aldrig gott så fort som då. Vi gör ytterligare ett dyk och det är helt fantastiskt det också, inga problem. Jag kan ju säga att det var läskigare att vara i poolen än att vara i havet. 

Under våra två dyk fick vi bland annat se en sting ray, batfish, butterflyfish, muräna, någon annan typ av rocka, triggerfish och massa massa mer. Detta var nog de häftigaste jag varit med om under min resa och jag är riktigt stolt över att jag lyckades övervinna min rädsla för att vara under vattnet!!

Så nu var det alltså ett par dagar sedan min stjärna åkte till Bangkok för att ta flyget hem till Sverige. Jag har alltså spenderat några nätter själv här nere i Asien nu. Det känns otroligt tomt utan henne vid min sida, men samtidigt är jag så glad att jag fick göra denna resan med henne. Nu känns det som att en ny resa börjar för mig. I ca 2,5 månad till ska jag resa vidare i Sydostasien och klara mig helt själv. Är lite skräckslagen samtidigt som det känns coolt att få klara sig helt på egen hand och det känns som en otroligt stor utmaning för mig då jag aldrig har rest helt själv tidigare.

Dock så tycks man aldrig vara helt själv här nere, bor man på hostel i dorm room har man ständigt folk runtomkring sig, igår hängde jag med två tyska tjejer som bor i mitt rum vi var ute och käkade middag tillsammans, tyvärr åker dem vidare idag men man träffar folk hela tiden. 

Jag befinner mig på koh tao nu igen där vi var för ca 3 veckor sedan, och alla som var på fullmoon party tycks ha tagit sig vidare hit efter att den stora festen på Koh phangan var över. Det är så mycket mer folk här nu än var det var för några veckor sedan. Alla verkar vara här för att ta dykcertifikat. 

Och imorgon ska jag göra något jag aldrig trodde att jag skulle göra... Jag ska göra ett testdyk, Hur coolt! Jag är livrädd för att vara under vattnet men nu har jag äntligen bestämt mig för att övervinna min rädsla och prova på dykningen. Vi får se hur detta kommer gå.

Jag har också gjort en annan sak. Jag har nämligen sökt visum till nästa land som jag ska besöka och det är... BURMA!! Jag är så taggad för att åka dit det ska bli fantastiskt spännande att se ett nytt land där jag aldrig har varit och inte alls vet så mycket om.

Nu måste jag bara se till att boka flygbiljett dit också.

Haad rin, 12/3: 

På dagen en stor fin vit sandstrand, kristallklart vatten, strålande sol, brunbrända människor med solglasögon, badbyxor pch bikinis. Nästan varenda människa du se har en öl i handen. Longtail båtar glider sakta in mot stranden eller ut mot havet för att hämta upp eller lämna av turister som ska till och från olika stränder. Avlägsna toner från någon bar spelar härlig musik som passar perfekt till stämningen på stranden. Thailändare börjar bygga upp tillfälliga barer på stranden. Det märks att fullmånen är på ingång. Alla är laddade. Det är en speciell stämning i luften, en förväntansfull känsla som säger att ikväll ska vi alla samlas för att ha kul och dansa tillsammans hela natten lång. Som varje månad här på ön Koh phangan.

Solen börjar försvinna bakom palmerna och folk förflyttar sig till restauranger och hostel för att käka mat och göra sig iordning inför den stora festen. Några timmar senare har den fina sandstranden bytts ut mot en plats där folk i alla åldrar står och dansar, dricker buckets, vissa badar i vattnet andra sitter på någon av alla barerna längs med stranden alla samlade tillsammans på haad rin stranden under fullmånens starka ljus. Festen fortsätter ända fram tills att månen har bytts ut till den värmande solen.

Nu har vi varit med om ett spännande äventyr, eller ja spännande kanske inte är rätt ord riktigt utan mer det sjukaste vi varit med om under våra två månader här i asien. 

Vi är just nu på ön Koh phangan, vi kom hit igår för att ladda upp lite inför fullmoon Party som är imorgon. 

Så igår hängde vi med en svensk kille som heter Linus som vi träffade när vi var i Laos. Vi hade bestämt oss för att gå på poolparty med han och hans kompisar så vi köpte lite thai whiskey och vandrade över till deras hostel där även poolpartyt skulle vara. Vi satt på deras balkong ett tag och förfestade snackade och lyssnade på musik. Efter någon timme eller två bestämmer vi oss för att skippa poolpartyt och istället åka iväg till ett waterfall party som också är på ön samma kväll. Vi dricker upp de sista ur våra glas och gör oss redo för att dra iväg. Tillsammans går vi allihopa ut från hotell området och upp på vägen för att få tag i en taxi och då blir inte allt riktigt som vi tänkt oss. Pernilla stannar en taxi på vägen och går ut och pratar med taxichauffören för att göra upp om ett pris. Vi andra står kvar på andra sidan av vägen och pratar med varandra. Jag står med ryggen mot Pernilla så jag ser inte vad som händer, men plötsligt vänder jag mig om och ser Pernilla ligga på magen på marken. En thailändsk tjej kom i full fart och körde på Pernilla. Vi tackar gud för att skadorna inte blev värre. Hon fick ett blåmärke och ett skrapsår på benet, men det var allt.

Thai tjejen däremot sitter och håller sig för magen hon pratar inte engelska, men det är massa andra folk runtomkring som pratar med henne. En stund senare kommer polisen och börjar snacka med oss och den andra tjejen och alla andra runtomkring. Ambulansen kommer också och thai tjejen får åka till sjukhuset medans vi får följa med till polisstationen... Vi hoppar upp bak på polisen moppe och åker bara ett par hundra meter innan vi är framme vid stationen. Polisen säger att Pernilla måste ha sitt pass så Linus och hans kompisar går tillbaka till vårt hostel för att hämta det och kommer sedan tillbaka efter en stund. Under tiden sitter vi och pratar med polisen om allt möjligt de är väldigt trevliga mot oss. 

Vi får förklara vad som hände och att allt bara var en olyckshändelse osv.

När vi suttit och pratat med dem en stund säger han att vi kan komma tillbaka imorgon kl 14 istället för att se hur de gick med tjejen. Såå vi lämnar polisstationen strax efter 12 mitt i natten, de behåller Pernillas pass under natten. Vi lämnar alltså polisstationen, hittar en taxi och åker till Waterfall partyt allihopa.

Ingen av oss orkar stanna speciellt länge så vi åker hem ganska tidigt och går och lägger oss.

Idag då vaknar vi runt 11-12 tiden och båda är lite oroliga inför vad som ska hända på polisstationen idag, varför behöll de Pernillas pass? Hur mår tjejen? Kommer vi få betala för skador på moppen? Vi känner att det är något som inte riktigt stämmer med dessa poliser.

 Först går vi och käkar lunch och sedan vid 13:45 befinner vi oss alltså på polisstationen. Vi får sitta och vänta i ca en halvtimme innan polisen och thai tjejen slutligen kommer till polisstationen. Thai tjejen kommer haltade in och håller sig återigen för magen. 

Polisen vill alltså att vi ska betala för tjejens sjukhus besök där hon behöver göra en röntgen och även för hennes mediciner som hon behov, då har hon alltså inte varit och röntgas ännu så ingen vet hur stora skadorna är och ingen vet heller om det ens är några allvarliga skador eller om hon behöver några mediciner... De berättar för oss att de statliga sjukhuset är stängt så hon måste åka till ett privat sjukhus vilket är mycket mycket dyrare. Först sa polisen att tjejen kunde vänta tills på måndag och gå till de statliga sjukhuset men senare ändrar han sig och säger att hon måste till det privata sjukhuset idag. Polisen säger först också att Pernilla bara behöver betala 1500 bath för hennes röntgen men även den summan ändrar han senare och säger att hon måste betala 5000 bath vilket är lite över 1000 svenska kronor. 

Vi blir lite irriterad men samtidigt vet vi inte heller vad vi ska göra. Det var Pernilla som blev påkörd men det är endå hon som ska betala? Vi har väldigt svårt att förstå den logiken. Det är tydligen Pernillas fel att hon blev påkörd? Det här går inte alls ihop för oss. Dessutom har poliserna fortfarande hennes pass och vi kan inte gå därifrån utan passet. 

Vi ringer försäkringsbolag hemma i Sverige men eftersom att de är lördag finns det ingen att få tag i där, vi ringer SOS international och blir ombedda att ringa till svenska ambassaden i Bangkok. I ca 1 timme sitter vi och pratar i telefon med dem för att försöka komma fram till en lösning. Tjejen på ambassaden kan inte för allt i världen förstå varför Pernilla ska betala när det helt klart var den andra tjejens fel... Men det är inget poliserna bryr sig om, dem är på thai tjejens sida och de kommer inte att ge med sig...

Den enda lösningen verkar vara att betala och gå därifrån. Vi skulle kunnat dra in advokat i allt detta men eftersom det var lördag så skullen inte det gå och göra förrens på måndag. Hela den här situationen är så absurd, Pernilla har blivit påkörd men hon ska tvingas betala, vad är detta för sjukt och korrupt land?

För ett par dagar sedan hyrde vi moppe på koh tao för att ta oss runt på ön och se lite andra fina ställen, precis när vi skulle åka iväg börjar det ösregna. Tack och lov slutade det efter ca en kvart och vi kunde dra iväg med moppen. Vi åkte till en strand som heter shark bay, hur fint som helst med turkost vatten, tyvärr lite grumligt så vi skippade snorkling, vi hade hört att man kunde se små hajar där om man har tur, så de va lite tråkigt att inte vattnet var klart. Vägarna på Koh tao är inte de roligaste att köra på, tack och lov har jag ju Pernilla som skötte körningen galant. Riktigt branta backar upp och ner med hålor i vägen osv, lite som en berg och dalbana ungefär.

En dag tog jag taxibåt över till den lilla ön som ligger precis bredvid koh tao den heter Koh Nang yuan, det kostade 100 bath att få gå iland på ön, det är ca 25 SEK. Sanden var kritvit och vattnet var helt kristallklart. Det fanns även en underbart fin viewpoint man kunde gå upp till, dock var det väldigt mycket folk där uppe.

Annars har vi mest haft lata dagar på stranden, käkat god mat, kollat på solnedgången, kollat på eldshow på kvällarna, spelat ett antal matcher beerpong, gått pubrunda och massa mer roligt. Koh tao är verkligen en ö med härlig atmosfär, kan rekommendera alla att åka dit. 

Idag har vi då tagit oss vidare till nästa ö som är Koh Samui. Vi har checkat in på ett bra hostel som heter Hello backpacker Samui hostel. Vi betalar bara 200 bath per natt i dormroom, ca 50 SEK. Vi lämnade Koh tao tidigt imorse så vi har haft halva dagen att spendera här på Samui så vi passade på att köpa en varsin biljett till kvällens muay thai match. Det var riktigt kul att se, biljetten kostade 1500 bath så det var ganska dyrt men är man i Thailand måste man verkligen gå på en sådan här match någon gång, det är helt klart värt de. Det var väldigt roligt att en av fighterna var mellan två tjejer, en tjej från tahiland och en från England. Totalt var det 7 olika fighter och i en av matcherna fick en kille bäras ut på bår då han fick ett rejält slag i huvudet.

Lyckas inte ladda upp några bilder för tillfället så får försöka fixa det imorgon istället, kram och godnatt!