Från ett smutsigt och fattigt Myanmar till ett rent och strukturerat Singapore. Kontrasten blev enorm. Från Yangon tog jag flyget på eftermiddagen och 3 timmar senare landade jag i ett land som inte har något gemensamt med Myanmar överhuvudtaget...

Myanmar: Inga riktiga vägar, inget utvecklat system för kollektivtrafik, inget rent vatten i kranen, väldigt simpla bostäder. Folk går ner till floden för att duscha och tvätta sina kläder. Ska du förflytta dig från en stad till en annan kan du lätt räkna med att det tar minst en hel dag. Trafikregler verkar inte existera, man åker 3, 4 eller till och med 5 personer på en moppe. På bilflaken pressar man på massor av folk, eller varför inte sitta uppe på taket? Jag tror att folk jobbar och sliter rätt hårt för att tjäna sina pengar men ingen verkar speciellt stressad utan de får ta den tid de tar helt enkelt. Att hantera mat på ett hygieniskt sätt verkar inte vara prio ett på listan och vem behöver bord och stolar när man kan sitta och äta på marken. Det är ganska stor brist på folk som kan prata engelska och faktum är att den yngre generationen pratar bättre engelska än de äldre för nu får de lära sig det i skolan. Lagar och regler finns säkert i detta landet men jag vet inte om någon anstränger sig för att följa dem eller om det ens är någon som kontrollerar att lagar efterföljs. Men trots detta så älskar jag Myanmar på grund av hur vänliga och hjälpsamma alla är, jag har verkligen aldrig mött ett folk som är så oerhört måna om sina turister. Alla hälsar på en när man går förbi på gatan och med den begränsade engelskan lyckas man endå konversera på ett eller annat sätt. Vart man än går möts man alltid av ett leende. Alla är så oerhört trevliga och alla tar hand om varandra på ett fantastiskt sätt. Trots att det är ett fattigt land verkar folket faktiskt vara lyckliga man kan se i deras ögon att de inte behöver ha så mycket prylar för de har varandra och det är väll ändå det viktigaste. Det tar ett tag att vänja sig vid att folket här i Burma faktiskt inte alltid vill sälja något till dig utan de vill verkligen bara prata en stund. Man är ju så van ifrån thailand tillexempel att varenda en vill tjäna pengar på dig.

Singapore: Strukturerat, rent och vad ska man säga mer... Tråkigt? Nja tråkigt kanske är fel ord men folk är lixom väldigt osociala. Det första som möter mig i Singapore när jag tar tåget från flygplatsen in till staden är alltså en väldans massa människor som sitter med varsin telefon i handen och hörlurar i öronen. Jag möts inte av några leenden och ingen hälsar på någon. Folk pratar inte med okända människor utan de tycks befinna sig i sin egen lilla värld. Folk går till jobbet och åker hem från jobbet, alla håller ett högt tempo. Det är ganska intressant att sitta på tåget och observera människorna för det är ingen som har ett leende på läpparna. Det känns som att varenda människa går på rutin. Vad vet jag folk kanske är lyckliga men det är inget som syns... Nu kanske ni förstår vad jag menar, att Singapore är lixom lite grått och förutsägbart, eller så kanske det helt enkelt bara är så att jag inte är någon storstadstyp eller rutinmänniska. Men jag måste säga att det är otroligt skönt att kunna ta sig runt utan krångel. Tågen går hela tiden och det är mycket billigare än att åka taxi överallt. Singapore har 4 oficiella språk och det är väldigt många kulturer som blandats i detta landet, det tycker jag faktiskt är väldigt coolt. Här finns Chinatown​, Little india, arab street och mycket mycket mer. Det verkar som du kan hitta folk från alla delar av världen och det är ju fantastiskt. Det finns en hel rad olika regler och lagar i detta landet bland annat är det förbjudet att tugga tuggummi därför får man heller inte föra in tuggummi i landet, Hur konstigt!? Det är olagligt att gå över gatan om det inte finns ett övergångsställe. Man får inte röka på offentliga platser. Om man som turist stannar i landet  längre än vad man får kan man bli straffad med piskning. Man får inte kasta skräp eller spotta på gatan och tro det eller ej men det är till och med olagligt att inte spola efter sig när man varit på toaletten. Brottsligheten i Singapore är nästan lika med noll och ja det är väll inte så konstigt när man vet att man kan bli straffad med piskrapp.

Hursomhelst har jag nu spenderat 5 dagar här i Singapore och hunnit med en massa roliga saker för det finns otroligt mycket att se och göra här. Tyvärr så är det somsagt inte lika lätt att träffa nytt folk här men Singapore går alldeles utmärkt att utforska på egen hand.

Första dagen gjorde jag inget speciellt alls. Jag var fortfarande inte helt på topp efter min förkylning så jag tog det lugnt och låg i sängen nästan hela dagen. På eftermiddagen gick jag en runda i Chinatown, jag hittade en food court där jag käkade lite mat. Allt är väldigt dyrt här i Singapore men letar man lite går det faktiskt att hitta billigare alternativ iallafall när det gäller mat. Jag fick reda på att det finns kattcaféer här i Singapore så jag letade upp ett sådant och satte mig där för att dricka en kaffe med ca 10 katter runtomkring mig (hur mysigt!), som jag gosade med ett tag innan jag sen bestämde mig för att gå tillbaka till mitt hostel för att sova. Varför finns det inga kattcaféer hemma i Sverige?

Dag nummer två i Singapore hittade jag en ny kompis från Norge. Det visade sig att han planerade ett besök på universal studios under dagen och frågade om jag ville haka på. Såklart ville jag de, det var ju nästan den största anledningen till att jag ville åka till Singapore! Där gick vi runt hela dagen som små barn från en berg- och dalbana till en annan. Man vandrade mellan olika "världar" från Madagaskar till transformers och vidare till Shrek, Jurassic park och Hollywood bland annat. Så fantastiskt välgjort och fint allt var. Det märktes att man lagt pengar på att få till den rätta känslan här. Våran favorit karusell var helt klart Cylon som gick upp och ner och hit och dit i en väldans fart. När vi kände oss klara i nöjesparken upptäckte vi att det fanns ett stort akvarium precis i närheten så där gick vi in en runda och det var väl värt ett besök. Så mycket konstiga roliga fiskar att kolla på. Dagen tog inte slut efter det utan vi hoppade på en linbana för att få se sentosa Island från ovan vilket också var värt pengarna. Efter en fullspäckad dag tar vi oss tillbaka för att käka lite middag. Eftersom vi bor i Little india fick det helt enkelt bli indisk mat. Jag minns inte vad maträtten hette som jag åt, men det var någon typ av pankaka med potatis inuti och lite olika såser till det och självklart det underbart goda masala teet till dricka. Ett perfekt avslut på dagen!

Dag nummer 3 fördriver jag i den berömda gardens by the bay, för att kolla in de stora träden som numera är synonymt med Singapore. Jag bestämde mig för att promenera dit vilket tog ca 40 minuter. Jag passerade även Marina bay sands på vägen där jag stannade för att ta lite foton. Väl framme  i gardens by the  bay börjar jag först med att besöka flower dome och Cloud Forest. Flower dome tycker jag var väl värt ett besök, så mycket otroligt fina växter och blommor att kolla på. Cloudforest imponerande väl inte riktigt lika mycket på mig tyvärr. 

Jag köpte biljetter på nätet vilket gjorde att det blev lite billigare och att man även slapp stå i den långa kön.

Runt 18-tiden på kvällen går jag bort till de stora träden och åker upp till skywalken. Jag vandrar runt där uppe och begrundar den otroligt fina utsikten. En sak som slår mig är att Singapore är så fantastiskt grönt och fint trots att det är en storstad. (Via en reklamskylt får jag senare reda på att man i Singapore inte vill skapa en trädgård i en stad utan målet är att skapa en stad i en trädgård) och det är ju helt underbart, vem blir inte glad av att ha massa växter och träd runtomkring sig! Efter min skywalk går jag ner och sätter mig på gräsmattan där massa folk har börjat samlas för att invänta ljushowen som äger rum varje kväll. När solen gått ner börjar träden att lysa lite svagt. När det senare blivit mörkt släcks träden ner, musik börjar spelas och ett fantastiskt skådespel av ljus äger rum. Musik och lampor samspelar på ett perfekt sätt. Det börjar med ganska lugn och vacker musik för att sedan bli mer instesivt och mäktigt. Detta håller på i ca en kvart och tänk att man kan bli så fascinerad av ljus i olika

En liten promenad i Chinatown

Besök på ett kattcafé

SEA aquarium

Cable car över sentosa island

Marina bay sands

Cloud forest

Gardens by the bay

Botaniska trädgården

Kvällens middag på den indiska restaurangen

Sista kvällen i Mandalay åkte vi runt i halva Staden för att hitta en nattklubb som var öppen. Och jag vet inte om det är så att de faktiskt inte har någon nattklubb eller om det bara var så att allt var stängt på grund av nyåret. Hursomhelst så hittade vi tillslut ett burmesiskt  party som vi bestämde oss för att våldgästa, vilket var väldigt intressant och trevligt och absolut ett riktigt bra avslut på mina dagar i Mandalay. Men den kvällen kunde vi alla konstaterade vi att utelivet i Mandalay inte är så mycket att ha. 

Så den 15:e april lämnade jag Mandalay bakom mig för att åka vidare till inle Lake. För att göra den resan till ett litet äventyr bestämde jag mig för att prova på att ta tåget like a local. Jag åkte 3 timmar med ett väldigt långsamt tåg ner mot den lilla byn Thazi där jag var tvungen att stanna en natt. Thazi är i stort sett bara är en tågstation, ja förmodligen en hel del pagodor också men inget jag kände att jag behövde se. Jag kom dessutom fram ganska sent på kvällen så det blev en simpel middag som bestod av nudlar och kyckling (som vanligt) för att sedan gå och sova.

Dagen där på går jag upp runt 6-tiden för att ta mig till tågstationen det regnar och är ganska kallt, så regnajacka på! Jag träffar en grekisk kille som bor på samma guest house som jag och också ska åka vidare med tåg till inle lake, så vi tar sällskap. 

Vi köper biljett i "upper class" som kostar ca 15 SEK och Jag måste faktiskt säga att sätena är väldigt bekväma. Vi påbörjar en ännu långsammare tågresa idag och den ska alltså ta 10 timmar. Så heeeeela dagen spenderas på ett tåg, det är dessutom ganska kallt på vägen och saken blir inte precis bättre av att Vattenfestivalen pågår för tillfället. Vid nästan varenda station står ett antal burmeser redo med hinkar fyllda med vatten för att kasta in genom fönstrena. Så där sitter vi alltså nästan helt genomblöta på ett tåg i 10 timmar och kanske är de också därför jag nu åkt på en rejäl förkylning. Vattenfestivalen är en väldigt rolig händelse när det är sol och 40 grader men inte när du sitter på ett tåg och det endast är 20 grader haha. 

Tillslut kommer vi iallafall fram till inle lake och tar en tuk-tuk till ett hostel som heter song of Travel. Ett väldigt fint och fräscht hostel där man får låna cyklar gratis för att enkelt kunna ta sig runt i Staden. Så fort vi kommit fram till hostelet äter jag en enkel middag, lämnar in alla mina blöta skitiga kläder på tvätt och sedan går jag och lägger mig direkt. Jag är helt slut efter allt resande hit och dit, ni vet det är rätt jobbigt att resa ;) 

Dagen därpå vaknar jag alltså upp med förkylning och mår inte alls bra, men den grekiska killen som jag träffade dagen innan frågar om jag vill hänga med och cykla runt i Staden. Självklart säger jag och en halvtimme senare trampar vi iväg på våra cyklar. Detta stället är så otroligt vackert med alla bergen som omsluter staden och molnen som idag täcker de högsta topparna. Vårt första stopp för dagen är ett munkkloster vilket var mest intressant på grund av att de hade ca 5 små kattungar som sprang omkring därinne. Eller så har jag väll helt enkelt bara sett för mycket kloster vid det här laget. Sedan fortsätter vi cykla. Efter ett par kilometer stannar vi vid en liten trähydda för att få i oss lite mat och en uppiggande kaffe. Lunchen består alltså av shan nudlar som är nudlar blandande med jordnötter och sesamfrön, det låter inte speciellt gott men måste säga att det var faktiskt väldigt gott.

Sedan trampar vi vidare och ca 4 km senare kommer vi fram till vårt nästa mål som är en pagoda. Denna pagodan ligger alltså en bit upp i bergen och usch vad jobbigt det var att gå upp för den branta backen. Vi leder våra cyklar och stannar flera gånger för att dricka vatten. Men tillslut så är vi äntligen uppe och väl där är alltså ännu en pagoda. Hm ja själva pagodan var väll inte speciellt mycket att se men det var en fin utsikt över den vackra sjön  och där fanns även munkkloster som vi gick runt i ett tag för att fota lite. Dessutom fick vi oss en liten pratstund med en av munkarna som var nyfiken och väldigt glad att se några turister.

Vi tar oss ner på sjön igen och stannar för ytterligare en kaffe och något enkelt att äta, då inser vi att klockan redan hunnit bli halv 5. Tyvärr hinner vi inte med någon båttur då vi måste ta oss hem innan solen gått ner och det blir mörkt. För här i Burma vill du inte cykla på de dåliga vägarna med dåliga cyklar utan lyse när mörkret lägger sig. Så vi påbörjar vår väg hemmåt och ca 1 timme senare är vi tillbaka. Så jag tror vi cyklade nästan 2,5 mil och ja det var väldigt jobbigt. Jag tar en dusch och bestämmer mig för att gå ut och käka lite middag. Nere i receptionen börjar jag prata med en tjej från Tyskland och efter 2 minuter bestämmer vi oss för att gå och käka middag tillsammans. Vi hittar en indisk restaurang med otroligt god mat och killen som jobbar där är helt fantastiskt. Maten dröjer ganska lång tid med det gör absolut ingenting för personalen är så otroligt trevlig och jag har ju sällskap så vi sitter och pratar om allt och inget undertiden. När vi ätit upp maten åker vi tillbaka till hostelet. Vi bestämmer oss också för att hitta på någonting tillsammans imorgon under dagen och det är då när vi ska lägga till varandra på Facebook som vi faktiskt inser att vi inte ens har presenterat oss med namn. Visst är det väll fantastiskt när du börjar prata med någon, man umgås hela kvällen och plötsligt inser man att man inte ens vet varandras namn. Jag får redan på att hon heter Carina. Vi säger sedan godnatt till varandra och går och lägger oss.

Dagen efter mår jag fortfarande inte speciellt bra och dessutom värker hela min kropp efter gårdagens cykeltur på grund av den dåliga cykeln. Måste säga att jag verkligen saknar min egna cykel hemma i Kalmar! Men det är min sista natt i Inle lake så jag måste ju faktiskt ta mig ner till själva sjön och kolla hur det ser ut där. 

Sista kvällen i Mandalay, fest med burmeserna!

Utsikt över Mandalay

På tågstationen, mot nästa stad

Min lyxiga middag i lilla byn Thazi, fråga inte vad den röda såsen är för något, ser ju ut som målarfärg så jag vågade inte smaka. Men endå en godkänd middag för 5 kr

Uppe tidigt flr att ta tåget vidare. Burmeserna har fixat ett litet kök här mitt på perrongen

Munkkloster i Inle lake

Men hur söt får man va!!

Shan noodles till lunch

Dags för en dusch och lite tvätt

Fantastiskt fina Inle lake

Varm källa en liten bit in i skogen

Min nya vän Aya

Vin från Inle lake

Fyll vattenpistolen med vatten, lämna telefonen hemma och ta med en öl på vägen och förbered dig på att bli ordentligt blöt. Det är nämligen Vattenfestival i Myanmar. Burmeserna firar Thingyan som är deras nyår. Dryseason är över och snart börjar regnperioden. Detta firas med en stor Vattenfestival i hela landet. Man kastar Vatten på varandra för att rensa själen från alla dåliga handlingar och börja det nya året med en ren kropp och själ. Överallt står folk med vattenpistoler, vattenslangar och stora tunnor fyllda med vatten. Lite här och var har det byggts upp scener där de spelar musik, folk står och dansar på gatorna medan vatten kastas från alla håll och kanter. Folk åker runt på bilflak eller lastbilar och står och hoppar och dansar och kastar vatten. Alla är involverade, mamma, pappa, morfar, mormor, farmor, farfar och även de allra yngsta barnen springer runt på gatorna med en egen liten vattenpistol i handen. Stadens gator har förvandlats till en enda stor festival, det är en sådan underbar stämning, alla är glada och lyckliga. Under ca 4 dagar går det inte att gå en meter ut på gatan utan att bli genomblöt. Tur att det är 38 grader och strålande sol ute.

Måste också berätta att Idag har jag varit på tågstationen för att köpa en tågbiljett inför morgondagen då jag ska förflytta mig vidare till nästa ställe. En tågresa som tar ca 3 timmar. Gissa hur mycket jag betalade för denna tågbiljetten? Jag trodde att mannen bakom disken skämtade först när han säger att biljetten kostar 1000 kyat som är ca 7 SEK. Jag betalade alltså 7 svenska kronor för en tågresa på 3 timmar.

I måndags hände en väldigt rolig och lustig grej. Jag åker en väldigt obekväm buss från Bagan. Efter ca 6 timmars bussresa är jag framme på ostello Bello i Mandalay, jag checkar in och slänger av mig min väska på golvet i mitt 8-bädds dorm. Lägger mig i sängen och vilar en stund. En kille kommer in i rummet och hälsar glatt jag kollar på honom och säger hej, sedan stannar vi båda upp och kollar på varandra i ca 5 sekunder. Tillslut utbrister vi båda​ två 'koh tao'. Det är alltså en kille som heter Danny som jag och Pernilla träffade när vi var på Koh tao för ca 1,5 månad sedan som kliver in i samma rum som jag. Visst är världen liten endå, hade verkligen inte förväntat mig att träffa honom här :)

Jag, danny och en tjej från USA har tillsammans utforskat Mandalay under två dagar. Vårt hostel har hjälpt oss fixa en taxichaufför som visat oss allt som är värt att se i Mandalay. Vi har sett Tempel, pagodor, kloster, munkar, Vattenfall, teakbron, ja allt du kan tänka dig i princip och lite till. Nu har vi alla tre sett Tempel och pagodor så det räcker ett bra tag framöver​. Vi har haft två jättebra men intensiva dagar. Igår skulle vi avsluta dagen med middag tillsammans men ingen av oss mådde speciellt bra, tror vi åkte på matförgiftning. Som tur är kände vi oss mycket bättre idag. 

Åker man till Mandalay är det bästa att hyra en taxi som kan köra runt hela dagen och visa runt de bästa sevärdheterna. U bein bridge som är världens längsta teakbro är ett måste och det är finast att åka dit när det är solnedgång. Men glöm inte myggspray!

Vattenfallet som vi varit vid idag heter Dee doke och ligger en bit utanför Mandalay det är helt klart värt att ta en tur dit också. En upplevelse är också att se munkarna som ställer upp sig på ett långt led kl 10 för att få sin mat, det klostret som vi besökte imorse har 1500 munkar.

Jag gillar Mandalay mycket bättre än Yangon och återigen måste jag säga att Burmeserna är så underbara. Det vill alltid hjälpa till och de blir alltid glada när de får öva sin engelska, så ta er tid att prata med lokalbefolkningen om ni åker till detta landet.

U bein bridge i solnedgången, världens längsta teakbro

Dee doke waterfall

Bagan fredag 7/4:

Klockan är bara 7 på morgonen men hela staden har redan vaknat, både lokalbefolkning och turister. Fåglarna kvittrar, ett gyllene och lite disigt ljus från solen ligger över stadens gator. På ostello bello sitter alla backpackers och njuter av den goda frukosten. Förmodligen har nästan alla varit uppe tidigt för att ta sig till något av stadens 2230 tempel för att få se en fantastisk utsikt när solen går upp över horisonten. 

Själv vet jag inte vad jag ska hitta på under dagen. Jag sätter mig och dricker en kopp kaffe och käkar frukost samtidigt som jag gör lite research om Bagan. Att hyra e-bike och åka runt i staden bland alla tempel verkar vara väldigt populärt. Så jag bestämmer mig helt enkelt för att göra detsamma. Eftersom Pernilla inte längre reser med  mig blir jag alltså tvungen att köra själv, vilket jag nästan aldrig gjort tidigare. Jag hyr en e-bike för 6000 kyats (40 SEK) för hela dagen. Jag får en liten snabb genomgång hur man använder  en e-bike och  det visar sig vara hur lätt somhelst inget att oroa sig för alltså. Runt 9-tiden börjar jag köra i riktning mot old Bagan där de flesta tempel verkar finnas. Jag har ingen aning om vilka tempel jag ska besöka men jag tänker att jag säkert hittar lite spännande ställen att stanna på längst vägen. Efter en stunds stannar jag och plockar upp mobilen för att kolla så att jag är på rätt väg och då stannar en burmesisk man för att fråga vart jag ska. Jag säger att jag egentligen inte har någon plan och han erbjuder sig då att visa mig några tempel där det inte är så mycket folk. Han tar täten och jag hakar på efter. Vi stannar vid det första templet och klättrar upp för att kolla utsikten och oj så vackert det är! Vart du än vänder blicken ser du silhuetter av tempel och pagodor, helt fantastiskt! Vi åker vidare till nästa tempel och där är inte en enda tursit. Min privata guide berättar att han är konstnär och frågar om han får visa mig lite tavlor som han målat, självklart svarar jag men jag tackar vänligt nej till att köpa något. Istället får han lite pengar som tack för att han visade mig runt. Jag fortsätter min tur genom Bagan på egen hand och passerar massa olika tempel och fina byggnader och jag stannar lite här och var för att fotografera. Runt 13-tiden står solen mitt på himmlen och det är riktigt varmt ute, närmare bestämt 39 grader, så jag tar och åker tillbaka till mitt hostel och käkar lite lunch.

Kl 17:20 anordnar ostello bello gratis sunset tour. Vi är ca 20 pers som står redo med våra e-bikes för att åka iväg till ett tempel och kolla på solnedgången. Att åka på de små sandvägarna emellan templen är inte helt lätt, en av tjejerna välter med sin moppe så vi är ett gäng som stannar för att hjälpa henne upp medans de flesta åker vidare. Vi tappar alltså resten av gruppen och hittar inte templet vi ska åka till vilket resulterar i att vi missar solnedgången... Himlen var dock helt täckt av moln, så det gjorde inte så mycket endå. Sedan kommer andra problemet. När vi ska åka hem har min e-bike slut på batteri så vi får ringa stället som hyr ut mopparna och be dem komma och hämta den helt enkelt. Två killar dyker upp 20 minuter senare för att ta hem moppen. Ena killen kör alltså sin fungerande moppe medans den andra killen sitter på den urladdade moppen och lixom håller i sig med foten i hans moppe på något lustigt sätt. Tydligen är dem rätt vana att hämta upp urladdade e-bikes här och var. Själv får jag dela moppe med killen som jobbar på ostello Bello, Så tillsammans åker vi tillbaka alla fyra. 

Lördag 8/4:

Kl är 5:15 när vi ger oss iväg för att se soluppgången, det är en behaglig temperatur i luften. Staden har börjat vakna till liv. Vi åker ca 10 minuter innan vi är framme och alla klättrar upp för att ta plats och bevittna soluppgången. Sakta börjar himlen lysas upp allt mer. På vissa ställen kan man se en dimma som slingrar sig runt trädtopparna​ och stuporna. Vilken fantastisk vacker syn. Allt är lugnt och tyst. Långt bort ser vi luftballonger som sakta stiger allt högre upp i luften och det gyllene ljuset ligger nu över hela Bagan. Vi sitter där uppe en lång stund och bara njuter. 

Vi åker sen tillbaka för att käka lite frukost innan det är dags för nästa tour. En kille från bagan som heter Christopher anordnar vissa dagar en tur runt i Bagan då han visar lite olika tempel och andra ställen som är värda att se. Det är inte förrän kl 15:30 på eftermiddagen som vi kommer tillbaka till vårt hostel och oj vilken fantastiskt bra guide Christopher är och vilken bra tur. Vi har fått veta så mycket om Bagan och deras kultur. Det har dock varit lite för varmt under dagen, 42 grader är outhärdligt när du besöker en massa tempel... så jag är otroligt tacksam för AC:n på rummet. April är tydligen den varmaste månaden på hela året haha.

På kvällen gör vi ett nytt försök med att se solnedgången och denna gången hinner vi fram i tid. Det är så tyst och lungt uppe på templet, långt långt bort i fjärran kan man höra ett svagt ljud från trafiken. Annars hör man bara fåglarna som kvittrar. Det är en speciell stillhet som ligger över staden när vi beskådar den från toppen av templet. Det gyllene ljuset börjar återigen lägga sig som ett täcke över staden och det runda klotet på himlen glöder som en eldkula. Bortom alla tempeltoppar kan man se konturen av bergen som sträcker sig längst hela horisonten. Några moln har lagt sig en bit ovanför solen och färgas orangea. Tegelstenarna som vi sitter på är uppvärmda utav solen. Och temperaturen börjar äntligen bli uthärdlig. Efter en stund försvinner eldklotet bakom molnen men även nu sitter vi kvar ett bra tag och bara njuter av lugnet och stillheten.

Igår gjorde jag inte något speciellt alls. Jag började dagen med att käka frukost och satt och snackade lite med några som bor på hostelet. Jag är rätt så trött efter två intensiva dagar i Bagan och jag känner att jag sett tillräckligt med tempel här. Jag var och käkade en riktigt god lunch med några tjejer från USA på en restaurang som heter The moon 2 som är en vegetarisk restaurang. Jag käkade tamarind leaf curry och coconut rice som är en burmesisk maträtt. Det var otroligt gott. Vi satt kvar länge på restaurangen och snackade innan vi tillslut gick tillbaka eftersom tjejerna skulle åka vidare till nästa ställe. Även igår var det ca 40 grader ute så jag bestämde mig för att gå och leta efter en pool att svalka mig i. Efter en promenad på ca 10 minuter hittar jag en pool, så där spenderade jag resten av eftermiddagen.

Idag har jag hunnit med en soluppgång och sedan blir det en liten tur på min e-bike innan det är dags att lämna Bagan för att åka vidare till nästa stad som är Mandalay.

Åker man till Myanmar så är Bagan ett måste!  En underbar liten stad där det bästa är att hyra e-bike för att ta sig runt och se alla tempel. The moon är en restaurang jag verkligen kan rekommendera och ostello bello är ett riktigt bra hostel. Ett måste i Bagan är att se både soluppgång och nedgång. Jag hade gärna velat åka luftballong också men då det kostade mellan 200-300 US dollar så bestämde jag mig för att skippa det. Mat och boende här är lite dyrare eftersom det är ett turistställe, men som i alla städer går det säkert att hitta billiga matställen om man går lite utanför det turistiga området. 

När man trodde att man åkt på de värsta vägarna i Sydostasien, ja då dyker helt plötsligt ännu värre vägar upp. Vägarna som går som en slamombana uppe i bergen. På ena sidan av vägen en bergsvägg och på andra sidan ett stup många meter ner i en dal. Hålig asfalterad väg varvas med ojämn sten och grusväg..

Det som vi i Sverige skulle kalla en cykelväg är alltaså en bilväg här nere i Myanmar. Bilvägen är inte bredare än en f*cking cykelväg! Då tänkte ni säkert att "jaha vägen är enkelriktad" precis vad jag trodde också men nej rätt som det är dyker det upp ett fordon där bakom kurvorna som värsta överraskningen... Om jag kunde slappna av och sova under den 9 timmars bussresan? Hahah nej inte en chans. Busschauffören verkade dessutom tro att han var rallyförare eller något för det gick inte speciellt sakta.

Det som gjorde resan ännu värre är att ca 2 meter från "vägen" bor ju lokalbefolkningen i sina hyddor och det allra värsta är att små barnen i byarna sitter och leker med varandra en halvmeter från vägen. Jag försöker att bara kolla ut genom fönstret och njuta av den otroligt vackra naturen som passerar förbi vilket är i princip helt omöjligt. Men så fort solen gått ner blir det kolsvart utanför fönstret och efter ett par timmar i minibussen försöker jag bara låtsas att jag åker berg- och dalbana istället, och jaa det funkar ganska bra tillslut.

Jag kan också tillägga att jag är den enda turisten i minibussen vilket faktiskt känns ganska coolt, snacka om att leva local-style ;) Jag har inte en aning om vad burmeserna pratar om men jag kan nog gissa att de flesta är förvånade över att se en blond tjej i bussen. Det satt en kille i 10-årsåldern bakom mig som var väldigt nyfiken och han sa "hello" flertalet gånger till mig (jag tror det var de enda Engelska ordet han kunde) sedan vinkade glatt hejdå när han hoppade av efter ett par stationer.

Runt 20-tiden stannar vi i en by uppe i bergen. Så fort bussen har stannat är det en kille som öppnar dörren och spyr rakt ut på marken. (Tur att man själv inte är en person som blir åksjuk så lätt)

Hursomhelst började jag bli riktigt hungrig då jag endast käkat frukost under dagen. Jag kliver ur bussen och det finns några restauranger att välja på. Ingen pratar engelska och de verkar inte heller ha några menyer. Jag försöker mig på att köpa två bananer men det visar sig att man endast kan köpa en hel klase med ca 10 bananer så det skippar jag. Jag går istället vidare och hittar en kvinna som verkar servera nudlar. Inte heller hon kan engelska men hon pekar på vita smala glasnudlar, jag nickar och hon plockar fram en skål. Hon häller också på någon sky eller liknande så nudelsoppa blir kvällens middag helt enkelt. Det var absolut inte det godaste jag ätit men det är tur att man inte är alltför​ kräsen när man är hungrig. Det coolaste är att jag endast betalar 300 kyat för nudelsoppan vilket är ca 2 SEK alltså 2 svenska kronor. När käkade ni middag för 2 kronor senast? 

När jag sätter mig på en grön plaststol med nudelsoppan framför mig märker jag hur folk börjar samlas runtomkring mig och tittar på mig och pratar med varandra samtidigt, alltid kul att ha lite publik när man ska äta mat haha. Turister verkar inte vara så vanligt här heller alltså.

Runt midnatt stannar äntligen bussen på busstationen i Pyay. Jag blir hämtad i en tuk-tuk och körd till ett guesthouse som personalen på mitt hostel i Ngapali beach hjälpte mig att boka. När tuk-tuk chauffören stannat utanför något som verkar likna en bilverkstad förstår jag inte varför. Jag kollar mig omkring och då upptäckter jag en skylt där det står guesthouse. Jaha det är alltså här jag ska bo...

En äldre man kommer och öppnar den gnisslade grinden som är toppad med taggtråd. Han tar min väska och bär upp den och visar mig mitt rum. Det är nog ett av de värsta boendena jag har haft under min tid i Sydostasien. Rummet är alltså precis så stort så att det får plats en säng och väskan bredvid. Usch så klaustrofobiskt och toaletten och dusch är inte heller speciellt fräscha. Jag brukar inte vara speciellt kräsen men nu har jag bestämt mig för att alltid boka mina egna boenden i framtiden. Som tur är så är personalen underbart trevlig, de bjuder på frukost nästa morgon och skjutsar mig även på moppe till busstationen, där återigen en minibussresa på ca 9 timmar väntar. Jag småpratar lite med burmeserna i bussen men de har väldigt svårt att förstå mig. En man berättar att han har 4 barn och han frågar även hur gammal jag är. När jag berättar att jag är 22 och varken har någon man eller barn verkar alla runtomkring bli väldigt förvånade och tycker det är väldigt konstigt. Tänk vilken stor skillnad det kan vara i olika kulturer. Bussresan idag har iallafall gått mycket bättre än gårdagen. Vägen är bättre men jag menar naturligtvis inte att den är bra för det. Dessutom är de ju lite segt att sitta i en buss utan AC när det är 34 grader ute...

Men tillslut är jag äntligen framme vid mitt hostel och I'm Still alive!! oj så skönt det känns att se lite andra backpackers och tursiter. Jag har checkat in på ett hostel som heter ostello bello här i Bagan, vilken härlig stämning det är här! Det kostar ca 150 SEK per natt alltså lite dyrare än vad jag brukar bo men det får de vara värt för allt verkar väldigt bra.

Hela resan från Ngapali beach upp till Bagan plus boendet i Pyay en natt inklusive frukost kostade ca 300 SEK, väldigt bra pris visst men kan man åka en stor och bekvämare buss för lite dyrare pris så ska jag definitivt göra det nästa gång. Men jag måste endå säga att det var ett litet äventyr i sig. Nu ska jag gå och käka lite mat och Imorgon får vi se vad Bagan har att erbjuda

Note to myself: Se alltid till så att det är en stor buss du bokar, INTE minibuss! Och åk gärna nattbuss för att spara en dag. Se också alltid till att boka boende själv, låt ingen annan göra det åt dig.

Nudelsoppan som kostade 2 SEK

Klaustrofobiska rummet där jag sov inatt

Toalett och dusch

På gatorna i Yangon rör sig trafiken långsamt, från alla håll hör man bilar som tutar och man ser bussar som är fullpackade med människor. I centralorten Yangon bor det ca 3,5 miljoner människor så de kanske inte är så konstigt att trafiken nästan står stilla på eftermiddagen eller att man får tränga sig fram på trottoarerna i Downton. På smågatorna sitter lokalbefolkningen och äter mat i de små stånden. Ris, nudlar, fisk, grönsaker och olika grytor i diverse färger. Det serveras även en massa annat som man inte har en aning om vad det är. Längst de smala gatorna ligger mycket skräp och sopor, de kantas av höga gamla lägenhetshus på båda sidorna. Flertalet burmeser sitter på trottoaren och säljer olika varor för att tjäna ihop lite pengar.

 Nästan alla burmeser som man ser, både tjejer som killar, bär klädesplagget som kallas för longyi. Det är som ett tygstycke man knyter runt höfterna, de tycks finnas i alla möjliga färger och mönster.

Nästan vart du än befinner dig i yangon kan du se shwedagon pagoda som sträcker sig ca 100 meter upp i luften, på kvällen lyser den upp natthimmelen med sitt gyllene guld. Detta är den heligaste buddistiska helgedomen för burmeserna. Jag vandrar ett varv runt pagodan, folk sitter och ber och tänder ljus. Vilken vacker och mäktig byggnad detta är!

Efter ett par dagar i yangon åker jag vidare till Ngapali beach. Det var krångligt att boka buss denna långa sträckan. Ena stunden gick det ingen buss på grund av ledighet eller högtider. Nästa dag var resebyrån stängd. Det verkade väldigt svårt att ta sig ända från Yangon till Ngapali med buss så tillslut så bestämde jag mig helt enkelt för att ta flyget och smidigt var ju det. 45 minuter senare landar jag i Ngapali beach eller jag det var ju lite förseningar med flyget men det hade jag nästan räknat med efter lite research på nätet angående inrikesflyg i Myanmar ;)

När jag kommer fram till Ngapali beach möts jag av ett enormt lugn. Stranden är 6 km lång och otroligt vacker. Måste nog säga att denna stranden är bland topp 3 finaste stränder jag någonsin sett! Vissa dagar är vågorna ganska höga men det är inga problem bara man håller sig nära stranden. Alla människor här som jobbar på restauranger och hostel är otroligt vänliga. Ibland känns det nästan som att jag blir behandlad som en drottning. På dagarna är det ca 34 grader men som tur är svalkar blåsten lite grann. Det finns få ställen jag besökt där det är så lite turster som här och det är nog därför jag gillar detta stället så mycket. Men efter lite mer än en vecka med goda cocktails på stranden i solnedgången börjar det bli dags att åka vidare. Idag går bussen mot nästa destination som är Bagan! 

Hittills upplever jag Myanmar som ett väldigt billigt land. Äter du en riktigt fin middag på något fint hotell kostar det under hundralappen inklusive dricka. Vill du äta riktig billigt kan du hitta restauranger på stranden här i Ngapali där du endast betalar 20 SEK för en maträtt. Folket är så otroligt trevliga och väldigt nyfikna på turister. Men ska du ut och gå på gatorna i Yangon kan jag rekommendera att som tjej sätta på sig något som täcker knän och axlar.

Ska du åka taxi någonstans kostar det ca 15 SEK nästan vart du än har tänkt att åka. En flaska med 1 liter vodka kan du köpa för ca 20 kr. Det enda som jag upplever är lite dyrare är boendet, men vad gör det? 

Jag tror att Burma kommer bli ett riktigt turistställe om några just på grund av blandningen mellan all kultur, sevärdheter och fina stränder som finns här. Därför är jag otroligt glad att få se detta landet innan de stora turistmassorna och charterbolagen hittar hit! 

Somvanligt här i Asien så är internet ofta för dåligt för att ladda upp massa bilder så det ska jag försöka fixa senare.

Kramar från Myanmar!